Enkla knepet för att få elbilar på landsbygden

I fredagens artikel “Myten om elbilarna på landsbygden” avslöjade vi att elbilar inte alls är enbart ett storstadsfenomen.

Statistiska Centralbyråns fordonsstatistik för 2019 visar att kommunen med störst andel nyregistrerade elbilar var faktiskt Leksand i fjol, med hela 17% av alla nyregistrerade bilar där.

Även i Jämtland köps det ovanligt stor andel elbilar. Kommuner som Åre, Krokom, Berg, Östersund och Bräcke hade alla mellan 6-9% nyregistrerade elbilar i fjol.

Att jämföras mot Stockholm som hade 4.3% elbilar av alla nyregistrerade bilar i fjol, i Göteborg 6.3%, i Malmö endast 2.7%. Visst säljs det fler elbilar i storstäderna – men ännu fler avgasbilar också! Då blir procentuelle andelen elbilar ändå låg.

Tittar vi på hur stor andel av landets hela fordonsbestånd som är elbilar framträder en mer “traditionell” karta. Enligt Statistiska Centralbyråns statistik var 0.6% av alla Sveriges personbilar eldrivna den 31 december 2019. (Plus 1.4% laddhybrider.)

Kartan här bredvid visar att det är framför allt i storstäderna som elbilar börjar utgöra en kännbar del av hela fordonsflottan. Danderyds kommun leder utvecklingen med 2.1% elbilar av alla bilar i kommunen, följt av andra Stockholms-, Göteborgs- och Malmökommuner.

Men anmärkningsvärt nog utmärker sig Leksands kommun även här, med 0.7% elbilar av alla bilarna i kommunen. Även Jämtland har en framträdande roll med 0.4-0.6% elbilar.

Sammanfattar vi ovan två kartor kan vi utläsa att storstäderna Stockholm, Göteborg, Malmö var tidigt ute med elbilar och har hunnit byta ut en något större andel av sin totala bilbestånd till elbilar – men landsbygdskommuner som Leksand, Östra Göinge, Vaggeryd, Överkalix med flera har sedan tagit över ledartröjan och har högst andel elbilar av alla nyregistrerade bilar nuförtiden.

Storstadsregionerna hade en tidigare start men vissa landsbygdskommuner håller snabbt på att komma ikapp. Största tillväxten av elbilar sker på landsbygden idag. Men inte i alla kommuner.

ENKLA KNEPET

Vad är det då som avgör vilka kommuner som lyckas elektrifiera sin bilflotta?

Kartan här bredvid visar andel elbilar av hela fordonsbeståndet – och var Sveriges snabbladdare var placerade i fjol.

Ganska tydligt kan vi se varför det är de boende i kustkommunerna i Västerbotten och Norrbotten som skaffar elbilar medan inlandet är mer avvaktande: det är längs E4 på kusten vi har ett pärlband med snabbladdare.

Även anledningen till Jämtlands framgångar blir uppenbara: ett kluster av snabbladdare lika tätt placerade som i södra Sverige.

Leksands kommun syns knappt på kartan gömd bakom en veritabel skog av snabbladdare.

Som motexempel har vi Småland som är omgiven av snabbladdare – men faktiskt inte så många i mitten. Och mycket riktigt: det är framför allt i kranskommunerna i utkanten av Småland som folk skaffat elbilar – de som bor i mitten är mer skeptiska.

Men är det hönan eller ägget?

Vi lyckas visa en kausalitet mellan antal snabbladdare och elbilar – men vilket kom först? Är folk mer benägna att skaffa elbil om det finns snabbladdare i området – eller växer det fram laddinfrastruktur där det finns elbilar?

Jämtland är nyckeln till gåtan. Redan år 2012 började kommunerna mellan Sundsvall och norska Trondheim att bygga snabbladdare längs europaväg E14 som dubbades om till “green highway”. På den tiden fanns det knappt några elbilar i Sverige – och knappt några snabbladdare ens i storstäderna! Jämtland var mycket tidigt ute, faktiskt en av pionjärerna inom landet. Svaret på gåtan är därför: laddarna kom först.

Effekten blev att redan 2016 gick Jämtland om Stockholms län med störst andel elbilar av alla nyregistreringar.

Bygg laddarna så kommer elbilarna!

Receptet verkar vara enkelt: bygg laddinfrastrukturen så kommer elbilarna. Bästa sättet att uppmuntra folk skaffa elbil är att se till att de kan ladda den någonstans. Först då vågar folk skaffa elbil.

Dels ska man se till att ägarna kan ladda sina elbilar hemma över natten. Dels se till att det finns snabbladdare längs de vägar de brukar åka. Och ordna laddstolpar på parkeringar de brukar parkera på. När dessa pusselbitar finns på plats tar utvecklingen plötsligt fart. Det gäller att bita i sura äpplet och våga satsa på laddinfrastruktur innan lokala behovet riktigt är där. Det är inte för “de där Tåkkolmarna på besök” som man bygger snabbladdare på landsbygden – utan för att kommuninvånarna själva ska börja våga skaffa elbil!

Utan laddinfrastruktur kan man däremot dra hur många Powerpoint-presentationer man vill över miljömål på kommunkansliet – det kommer ändå inte hända någonting.