Idag fyller min Nissan Leaf 6 år. Hon tillverkades december 2012 i Nissans japanska bilfabrik i Oppama strax söder om Tokyo. Grattis!!!
Ni som följer dessa sidor vet kanske att undertecknad inte kör en Tesla (än – väntar på min Model 3!), utan en Nissan Leaf. Som ganska snabbt fick namnet ”Leif” trots att bilen är en uppenbar tjej, hon pratar till oss med kvinnlig röst (navigatorn). Tycker du det är konstig att en tjej kan heta Leif lever du i fel årtusende 
Vi köpte henne begagnad på en Kvd auktion när hon var två år gammal. Innan dess hade hon körts runt av hemtjänsten i nån kommun. Trots hennes något brokiga förflutna håller damen sin ålder väl. Bortsett från interiörmaterialet som Nissan vetenskapligt utvecklat för att dra åt sig smuts så effektivt som möjligt, och utsidan vars färg jag benämner som “vit – ibland”.
Under alla dessa år har hon bara fungerat och fungerat. Aldrig behövt besöka verkstad, aldrig något som gått sönder. Jo, två saker: en gång fick jag byta batteri i nyckelfjärren, och laddluckan är inte helt kry.
För vad är det som slits mest på en elbil? Inte avgassystemet för det finns ju inte. Inte kopplingen heller, eller växellådan, eller kamrem eller sånt. Inte batterierna eller elmotorn heller. Det som slits mest på en elbil är ju faktiskt laddluckan! Den öppnas och stängs flera gånger per dag. På Nissan Leaf är det en spak i kupén som via en vajer öppnar luckan fram i bilens nos. Efter några år har vajern börjat kärva. Det började med att jag en dag för runt ett år sedan drog i spaken – men luckan öppnades inte. Och då blir det ju ganska svårt att ladda, en löjlig liten vajer som gör hela bilen obrukbar. Jag sprejade dock lite 5-56 på vajern och ruckade den fram och tillbaka så var den som ny igen. Ett tag. Nu sista veckorna har det blivit istället svårt att stänga luckan. Dags för lite mer 5-56.
Bortsett från det har Leif bara tickat på.
Men sexårsdagen till ära ville jag kolla upp hur hon mår. En hälsokontroll. Införskaffade en ODBII dongel och appen Leaf Spy för att avslöja Leifs innersta hemligheter:
Han som gjorde appen kan inte beskyllas för att inneha något som helst estetiskt sinne, men rent tekniskt fungerar den över förväntan. Appen avslöjar massor med nyttig information om bilen:
De blåa staplarna visar varje enskild battericells spänning i batteripacket. Som synes är batterierna ganska väl balanserade, det skiljer endast 13 mV mellan högsta och lägsta batterispänningen i packet. Balanserade batteripack kan ta emot mer laddning (läs mer här). De röda staplarna visar vilka battericeller som håller på att balanseras just nu: deras laddning håller på att justeras så att de inte sticker ur mängden. Jantelagen är stenhård i batteripack!
Mitt under batteristaplarna kan man avläsa de fyra temperatursensorerna som finns i batteripacket. Kallaste ändan av packet hade när bilden togs 3.2 grader, varmaste hörnet var på plus 5 grader. Typiska värden för en decembermorgon i Stockholm. Battericeller vill helst ha rumstemperatur, runt 20 grader för att trivas bäst, så lite huttrade de väl när mätningen gjordes.
Nere till vänster ser man att traditionella lilla 12V blybatteriet som finns till att strömförsörja bilens lampor, radioapparat mm har mindervärdeskomplex och överpresterar med nästan 13V utspänning.
Stora batteripacket var när bilden togs 62.5% laddad. SOC = State Of Charge, laddnivå – en teknisk förkortning man ofta hör om elbilar.
Men viktigaste informationen, det jag egentligen ville veta stod med ganska små tecken mitt på översta raden: SOH = State Of Health, batteriernas hälsonivå. Leif har kvar 87.38% av sin original batterikapacitet. På sex år har batterierna alltså försämrats 12.6%, Leif har drygt 12% kortare räckvidd idag än hon hade första dagen ut från fabriksporten.
Batterier försämras med åren. De tappar kapacitet ju äldre de blir. Ovan graf är en sammanställning över batterikapaciteten av hundratals äldre Nissan Leaf, man kan se hur batterierna tappar kapacitet med åren. Olika bilar, olika batterier tappar dock kapacitet olika snabbt. Förutom små skillnader i tillverkningsprocessen mellan enskilda battericeller påverkar även hur bilen använts batteridegraderingen. Bilar som körs hårt i varm klimat tappar batterikapacitet snabbare. Men det är lite som med cancer: viss beteende kan öka risken för att man drabbas, men man kanske klarar sig undan ändå – medan någon annan försiktig stackare blir drabbad i alla fall.
Letar du upp röda pricken i grafen ovan, vid 6 år, så ser du att min Leif har klarat sig väldigt bra. En genomsnittlig 6 år gammal Nissan Leaf har kanske runt 78% av batteriernas ursprungskapacitet kvar. Leif är långt över genomsnittet. (Slagen bara av en lyckans jäkel som har 95% av batterierna kvar – är det ens möjligt efter 6 år?)
Hur kunde Leif klara sig så bra? Framför allt av två anledningar: Sverige och lagom.
Leif har ända sedan födseln körts i Sverige, i vårt ganska kalla klimat. Nissan har inte lagt till kylning av Leafs batteripack så batterierna blir lätt överhettade i länder med varma klimat. Varma batterier åldras snabbare. Ett problem i Kalifornien, men inte så mycket i Sverige.
De tidigaste årsmodellerna av Nissan Leaf kunde dessutom ställas in så att batterierna kunde laddas till endast 80% när man laddade bilen över natten. Batterier gillar inte att bli 100% laddade (en av anledningarna mobiltelefoners batterier blir så snabbt gamla – de laddas fulla varenda natt). Även om Nissan “fuskar” med laddprocenten -när bilen säger att batterierna är 100% fulladdade så är de i verkligheten bara 95% laddade, man kan aldrig ladda Nissan Leafs batterier helt fulla- så tär för mycket laddning ändå på batterierna. Äldre Leaf hade två valbara laddnivåer: 80% “lagom” eller 100% (egentligen 95%) full-laddad. Nyare bilar har slopat 80% nivån och Nissan påstår det skadar inte batterierna. Fan tro’t.
Leif har alltid laddats endast till 80% över natten bortsett från när jag visste att vi skulle åka långt nästa dag. Jag är övertygad om att det är denna 80% “lagom”-nivå som gjort att Leif är vid så pass god vigör.
Kollar vi på skärmdumpen från Leaf Spy igen står det “odo=78,494 km 169 QCs & 5313 L1/L2s” på andra raden ovanifrån.
Leif har alltså körts knappa 8000 mil på 6 år. 1308 mil per år är ganska nära svenska riksgenomsnittet 1218 mil per år för personbilar.
På 6 år har hon snabbladdats 169 gånger, vilket skulle ge lite drygt två snabbladdningar i månaden men i verkligheten är det så att hon knappt hade snabbladdats nån gång de första två åren i sitt liv – för det fanns knappt några snabbladdare i Sverige då! Ju fler snabbladdare som sedan hade dykt upp desto oftare har vi också besökt dem. Jag skulle tro att genomsnittet snarare ligger på runt 4 snabbladdningar i månaden nu.
5313 L1/L2 betyder att Leif har laddats 5313 gånger från vägguttag eller laddstolpar. Det blir nästan 2.5 gånger per dag?! Då jag oftast bara laddar Leif en gång med start kl 23 varje kväll är jag något förbryllad av den här siffran, trodde det snarare skulle ligga runt 3000 vanliga laddningar. Kan det vara så att timer-laddning räknas dubbelt? Dels när jag stoppar in sladden i bilen vid sextiden på kvällen när jag kommer hem – och sedan en gång till när laddningen faktiskt går igång klockan 23:00?
Nu är min Tesla Model 3 beställd, vi hoppas få den i februari nästa år. En Long Range med fem gånger Leifs räckvidd. Leif kommer då börja rattas av frugan, vi kommer bli ett hushåll med endast elbilar. Vi hoppas kunna behålla Leif i många år till, hon kommer duga till frugans vardagskörning trots fortsatt minskad räckvidd.
Bara inte laddluckan ger upp helt.
