“Litiumet i din elbils batterier bryts i hemska gruvor” brukar vissa säga när man berättar att man har en elbil. Det cirkulerar även memes på Internet om det. Hur är det egentligen? Ska man skämmas för sin elbil?
Om vi börjar med det självklara först: bilden ovan föreställer inte en litiumgruva – utan La Escondida, världens största koppargruva. Litium bryts nämligen inte i gruvor – för det mesta inte ens i dagbrott. Nedan bild kan ge en ledtråd till varifrån det mesta av världens litium utvinns:
Det mesta av världens litium framställs genom att låta mineralvatten avdunsta. I framför allt Chile och Argentina finns det vattenkällor som innehåller massor med litium. Medan vanligt mineralvatten som tex San Pellegrino endast innehåller 0.2 mg litium per liter kan dessa källor innehålla uppemot 1 gram per liter. Långt över tillåtna gränsvärden, vattnet är inte tjänligt för människor.
Istället fyller man enorma, grunda bassänger med vattnet och låter det avdunsta med hjälp av solens strålar.
Det vita på bilden är inte snö utan litiumsaltet som blir kvar efter att vattnet har avdunstat. Det avdunstade vattnet bildar sedan moln och regnar efter ett tag ner som rent, tjänligt vatten. Därför kan det vara konstigt att prata om hur mycket vatten som “går åt” vid framställningen av litium. De flesta industriella processer kräver rent vatten som sedan förorenas – medan för att framställa 1 kg litium behövs det 1000 liter otjänligt vatten som blir drickbart i processen.
Sidospår: Visste du att en dryck med ovanligt hög litiumhalt var länge läskedrycken 7-Up? Enligt tidningen Sveriges Natur tillsattes litium till drycken när den skapades 1929 med påståenden om att det var bra för hälsan och humöret. Ända till 1948 då de amerikanska myndigheterna satte stopp för användning av litium i läsk.
Finns det då inga “riktiga” litiumgruvor? Nej, inga sådana med gruvgångar och så. Världens största “riktiga” litiumgruva är ett dagbrott i Australien, se bild ovan. Greenbushes litiumgruva i västra Australien krymper i jämförelse med valfri svensk grustag och har problem att nå samma låga priser som deras sydamerikanska konkurrenter som får fram sin råvara genom att bara låta vatten avdunsta.
Litiumjonbatterier innehåller förvånansvärt lite litium, endast runt 2%. Batteritypen heter inte litiumjon- för att det innehåller särskilt mycket av ämnet utan för att litium är den aktiva ingrediensen i batteriet.
Läs mer: Blodsbatterier? Om koboltgruvor och barnarbete.
TCS ett år sedan: Svårt att öppna litiumgruva
Det tar lång tid att skala upp avdunstningsanläggningar för litiumsalt. Och det är svårt att få finansiering till nya litiumgruvor. Det är enklare att få finansiering för nya kolgruvor…
TCS tre år sedan: Många batterier blir det…
Om alla världens bilar skulle bytas till elbilar – skulle världens litiumreserver över huvud taget räcka till?
Tack för ytteligare en julklapp i batteridiskusionen 🙂
Fast om batterierna innehåller fem gånger mer koppar än litium så är ju den första bilden på koppargruvan relevant. Blir väl nästa spår elbilshatarna ger sig in på antar jag. Sen tycker jag inte man ska blunda för att gruvdrift/utvinning av metaller är en smutsig bransch. Att försöka få det att framstå som att litiumutvinningen är en vattenrenande process som inte påverkar vattenförsörjningen och vattenkvalitén i närområdet känns kontraproduktivt, då det räcker med en snabb googling eller sökning i den vetenskapliga litteraturen för att det ska framgå hur problematisk den faktiskt är. Bättre då att försöka pusha för att det på EU-nivå ska lagstiftas på ett sätt som tvingar bil- och batteritillverkarna att ta sitt ansvar för att utvinningen sker med största möjliga miljöhänsyn, men sånt tar tid. Under tiden hoppas jag konsumentpåtryckningar kan leda till att tillverkarna frivilligt arbetar för spårbarhet och för att minimera miljöpåverkan i alla led, och att det inte kommer löna sig för mindre nogräknade tillverkare som hellre konkurrerar med ett lågt pris.
Smutsig nu kanske ja. Men gruvdrift/utvinning av metaller går att elektrifiera till stora delar. Då blir det klart bättre.
Visst, om man enbart ser till koldioxidutsläpp. Men det löser inte problemen med den lokala påverkan på miljön som följer av utvinning, upparbetning, förädling och hantering av bi- och restprodukter.
Oroar du dig för detta ska du inte köpa bil överhuvudtaget, och inte mycket annat heller.
Bilden, med den texten framför ett falskt budskap. Den är heller inte relevant för litiumfrågan, alla vet att koppar används till mycket annat, så det är knappast lämplig ammunition i propagandakriget mot elbilar.
När upp-pumpningen och indunstningen sker primärt för att utvinna kalium, så är det definitivt en miljövinst att inte lämna enorma mängder litium, sen spelar det ingen roll vad man googlar fram som utpekar elbilar till att vara nutidens stora hot mot miljön, eller annat för den delen.
Vi har inte tid att vänta in särskilda kontroller, vi måste komma ifrån fossilberoendet, övergången från fossila bränslen behöver inte vara 100% problemfri på precis alla sätt inklusive känslomässiga invändningar. Varför skulle vi ställa väldigt höga krav på just de vi behöver för omställningen från fossila bränslen, det är ju inte så att folk smyger ner sina uttjänta elbilsbatterier, eller elbilar i hushållssopornas “brännbart”. De återvinns.
Utvinning av olja, kol och gas har motsvarande problem, med 500 kg dieselbränsle kan man köra en hyggligt stor och stark dieselbil typ 1000 mil, och med 500 kg batterier kan man köra en stor och rejält stark elbil 100 000 mil, innan batterierna behöver återvinnas, till skillnad från dieseln. Man kanske kan tro att den jämförelsen haltar eftersom man måste ladda batterierna, medan dieseln tillför bilen energi när den tankas, men dieseln har ju krävt mer fossil energi som pumpats, brutits, crackats, osv bara i förädling och distribution per körd mil, än elen till elbilen gjort. Så om man bortser från att batterierna återvinns så är elbilsbatterierna ungefär hundra gånger bättre än det fossilbränsle de ersätter, när det handlar om utvinning av mängd naturresurser. Utvinning och transport av olja har dessutom orsakat verkliga och allvarliga katastrofer.
Dessutom är det ju inte så att eldriften ersätter magisk drift. Fossilmotor, växellåda, avgassystem och allt det där är också material som är utvunnet ur naturen och förädlat. Vi kanske är rätt bra på miljöhänsyn här i Sverige, men även vi upparbetar järnmalmen med fossilt kol. Allt som allt väger teslor ungefär som närmast motsvarande fossilare, så de kräver inte nämnvärt mer utvunnet material än sina fossila alternativ.
Hårdare krav på miljöhänsyn och spårbarhet med mera kanske är motiverat, men i så fall generellt, inte specifikt för elbilar.
Framställning av vanligt koksalt – som innehåller nästa alkalimetall i systemet efter litium, natrium – sker ju i stora drag på samma sätt. Många som rest kring Medelhavet har säkert sett såna anläggningar, det utvinns mycket havssalt bl.a. på Ibiza och även på de övriga baleariska öarna.
Kul reflektion att vattnet som “används” faktiskt renas, och inte förorenas. Även om det inte blir mer direkt praktiskt användbart än det vatten som dunstar från alla andra källor, som växter, eller havet. Det viktiga är ju att det vattnet som “används” inte är en resurs på något annat sätt.
Sen är det även så att mycket av litiumutvinningen fortfarande går att betrakta delvis som en “restprodukt”. I Salar de Atacama, som är det största produktionsområdet för litium i världen, med marginal, är kalium den primära produkten. Halten av kalium är mer än 10 gånger högre än halten av litium, och världsmarknadspriset på litiumsaltet är i skrivande stund bara några få gånger högre än världsmarknadspriset på kaliumsaltet.
Gnället om miljöpåverkan från litiumutvinning som handlar om att litium vid utvinning läcker till andra vatten blir ännu mer uppenbart vilset när man inser att indunstningen skulle ske även utan utvinning av litium, men om man inte tog hand om litiumet skulle det lämnas kvar, att läcka till andra vatten. Fantastisk symbios mellan fossilindustrin och “miljö”-rörelsen, som bromsar oljans “död”.
Angående användningen i 7-Up, i vissa fall kan litium vara “bra för hälsan och humöret”, det används medicinskt bland annat mot depression. Men det är små mängder, och för mycket är inte bra att konsumera. För mycket är fortfarande väldigt små mängder.
Australien utvinner mer än dubbelt så mycket lithium per år som Chile och Argentina gör tillsammans. Australien utvinner faktiskt mer än nästföljande 10 länder på listan tillsammans. Så nja, det mesta av världens lithium utvinns faktiskt inte genom avdunstning. 🙂 Sen är det också skillnad på lithium och lithium, det man får ut från att bryta i gruva för deras av många batteritillverkare av olika anledningar.
Men argumentet om at litium utvinning krever veldig mye vann som om det var drikkevann havner i et litt annet lys nå eller hva ? Drikker du kaffe eller spiser avocado? Ja da bør du ikke kaste for mange stein på elbiler og litium batterier 😉 https://www.nationen.no/landbruk/ved-a-drikke-en-kopp-kaffe-har-du-brukt-140-liter-vann/?fbclid=IwAR392J5f0XMVinQJk_3eyyoQAVaSl5eaXANJbtUysa08xZuUfBJSDYicJQw
Jag har faktiskt inte hört det argumentet, och vem kastar sten? 🙂 Jag kommenterade enbart det felaktiga i artikeln angående vart Lithium främst produceras.
Pingback: Priset på litium rasar – Tesla Club Sweden