“Din elbils batterier kommer från barnarbete” brukar man ibland höra från folk. De menar att det är små barnhänder i Kongo som har brutit kobolten till batterierna. Hur ligger det till med den saken? Ska man skämmas när man kör runt i sin elbil?
Ja, det förekommer barnarbete i vissa koboltgruvor i Kongo. Inte hos de stora gruvbolagen, men mellan 10-25% av gruvorna i Kongo är småskaliga, i stort sett enkla hål i marken, och där förekommer det ofta barnarbete. Kongo står för 60% av världens kobolt-produktion. Av dessa två siffror kommer att runt 10% av koboltgruvorna i världen använder sig av barnarbete – medan 90% av kobolten utvinns i storskaliga gruvor, utan barnarbete.
De flesta gruvor där kobolt utvinns är inte ens koboltgruvor. Kobolt finns som förorening i många metallmalm och utvinns som en biprodukt i främst koppar- och nickelgruvor. Zinkgruvan i Askersund i Sverige utvinner tex kobolt ur sin malm.
Som jämförelse kan vi ta textilindustrin. Enligt miljötidningen Sveriges Natur kan uppemot hälften av bomullen i våra kläder komma från barnarbete.
Batteritillverkare skulle alltså mycket lättare kunna köpa in kobolt som inte är resultat av barnarbete än säg H&M köper in rättvisemärkta tröjor. Problemet förut var att batteritillverkarna inte köpte kobolten direkt från gruvorna utan från främst kinesiska firmor som tex DongFang som köpte in råmalm och förädlade metallen till önskad renhetsgrad. De firmorna köpte in kobolt från alla möjliga olika källor utan ursprungskontroll. Batteritillverkarna kunde därför inte med säkerhet säga att deras kobolt inte var produkt av barnarbete. De var ganska säkra, rent statistiskt var chansen låg – men de kunde inte hävda det med 100% visshet. Vilket skapade rubriker i tidningarna.
Därför tillsatte flera elbilstillverkare egna “detektivbyråer” som skulle följa leveranskedjorna baklänges och säkerställa att kobolten i bilarnas batterier kom från bra källor. Teslas rapport kom för snart ett år sedan – utan att media reagerade. Där beskrivs hur Tesla har ett eget special-team som åker runt och kontrollerar hela leveranskedjan från gruva till fabrik för att säkerställa koboltens ursprung. De har funnit att inget av kobolten i Teslas batterier kommer från barnarbete – eller har någonsin gjort det.
Tesla är inte ensamma med det, även BMW har gjort likadant, och snart även Volvo.
Kobolt har tre stora användningsområden. Mest används kobolt till slittåliga stållegeringar. Metallborren du har hemma i verktygslådan innehåller högre andel kobolt än din Teslas batterier:
Litiumjonbatterier använder kobolt i sina katoder för att höja energidensiteten. Inte bara elbilsbatterier utan alla, även de i tex mobiltelefoner. De första batterierna innehöll uppemot 60% kobolt men andelen har sjunkit för varje ny batterigeneration. Medan tex Volkswagen ID.3 batterier fortfarande innehåller 12-14% kobolt har Tesla sänkt halten i Model 3 batterier till endast 2.8%, med uttalade målet att i framtiden helt eliminera den från sina batterier.
Tredje stora användningsområdet för kobolt är… jag måste säga det förvånade mig något oerhört men så är det:
Tredje stora branschen som använder massor med kobolt är oljeindustrin!
Råolja som pumpas upp från jordens inre innehåller mellan 0.1-2.5% svavel. Svavlet måste tas bort från oljan för att undvika att den vid förbränning skapar svaveloxider som förutom att de är växthusgas och skapar surt regn även täpper igen bilarnas katalysatorer. Svavlet tas bort från råoljan genom att reagera den med en koboltoxid-molybdenoxid katalysator.
Oljeindustrin borde alltså inte kasta sten i glashus. Jag har letat, men till skillnad från elbilstillverkare har jag inte hittat ett enda oljebolag som har utrett ursprunget av kobolten de använder.
Läs mer: Litiumgruvorna – en annan populär batterimyt.
TCS tre år sedan: Kobolten, då?
Om alla bilar ska bli elbilar, finns det tillräckligt med kobolt i världen till deras batterier?
Superbra artikel!
Du glömde det självklara Tibor- att det självklart är bra att man ställer krav på spårbarhet, hållbarhet och goda arbetsförhållanden i alla led för batteritillverkning. Tror att du bara glömde det i din iver att ställa apan på någon annans axel – oavsett om det är HM, borrstålstillverkare eller oljeindustri. Sedan undrar man stilla om du har flest kilo kobolt i dina borrstål hemma eller i dina batterier i faktisk vikt…
Det beror ju på hur många borrar du har hemma. Jag har nog bara en promille i vikt som är borrar jämfört med batterier.
Mer intressant är väl hur mycket det går åt till att rena en liter bensin?
Instämmer, och då är det inte så intressant att det är 5% Co i borren och “bara” 2,8% i batteriet.
…förutom det att borren kastas när den är slö eller går av. Stora saker som ett batteripack har väl större chans att återvinnas, tror du inte?
Kan bara svara för mig själv, men metallskrot lämnas till återvinningscentralens metallcontainrar, där jag misstänker att metallen går till återvinning. Batterier till batteriinsamlingen och det är väl förhoppningen/förväntningen att även bilbatterier kommer att kunna återvinnas med tiden. Så inte någon större skillnad.
Tror inte det hör till vanligheterna att folk samlar mindre metallskrot och kör till återvinningscentral. Sedan lär inte kobolt återvinnas från metallskrot, där kommer främst järn, koppar och aluminium återvinnas. Batterier från bilar har dock en känd sammansättning så då kan man återvinna kommer kobolt.
Jag kör allt metallskrot till återvinningscentralen, var skulle jag annars göra av det?
Vart ska man annars göra av det? Kasta det i skogen?
I Sverige, kankse. Men många länder ligger långt efter när det gäller återvinning. Däremot kommer bilbatterier definitivt att återvinnas.
Det är tusenfalt fler människor som har borrar hemma än elbilar. Det är därför det fortfarande är stålindustrin som är största användningsområdet för kobolt.
Men inte så länge till om den utveckling till mångfalt fler elbilar som förutspås blir verklighet. Just därför är det viktigt att det kravställs kring hållbarhet och spårbarhet så inte den önskade trenden går på oönskade minor i form av mediadrev mot elbilar/batterier. Transparens och fakta. Inte bara försöka flytta uppmärksamheten någon annanstans.
Jag förstår inte din kritik, en stor del av artikeln handlar just om att elbilstillverkarna ställer krav på spårbarhet och till och med själva utreder dess ursprung.
Det ÄR jättebra att man ställer krav på hållbarhet och spårbarhet, jag saknade bara det uttalandet i din text. I mina ögon läste jag texten mer som en beklagan att man inte pratar om koboltanvändning eller barnarbete hos andra aktörer, vilket är lite reaktivt/defensivt i mitt tycke.
Ja, själva poängen är att det finns barnarbete, och det är därför man gör det [har spårbarhet], inte för att slippa mediadrev eller “andra minor”.
Fast samma typ av batterier hittar man väl i bärbara datorer och mobiltelefoner, och det har ju folk hemma, de flesta i alla fall.
Det vore önskvärt om alla ställer krav på spårbarhet, hållbarhet och goda arbetsförhållanden på alla produkter. Det är bra att elbilstillverkare som tesla visar vägen.
Tredje största branschen, jag trodde att oljeindustrin var den enskilt största användaren av kobolt.
https://www.cobaltinstitute.org/desulphurisation.html
Enskilt största användaren av kobolt som katalysator.
Kanonbra, tack Tibor!
Vet du om det finns något liknande när det gäller hur mycket vatten som går åt för litiumframställningen?
Går åt och går åt. Litium utvinns framför allt genom att låta mineralvatten avdunsta. I och med att koncentrationen av litium i vattnet är ca 1 gram / liter behövs 1000 liter vatten avdunstas för att få 1 kg litium – men då har man enbart avdunstat vattnet med hjälp av solstrålarna, inte förorenat det på något sätt som vattnet som “går åt” till framställningen av vissa varor brukar räknas.
Det är inte riktigt sant det du skriver det går åt rikliga mängder vatten vid krossning av malmen också ta reda på fakta hur brytning och anrikning går till innan du skriver och vilseleder folk..
Det finns ingen “malm” som behöver krossas https://teslaclubsweden.se/litiumgruvorna/
Tydligen vet du inte hur gruvbryning och anrikning går till så sluta att sprida osanningar och hänvisa tille ett partiskt dokument från Tesla och lär dig först om gruvbryning och anrikning..
Litium bryts inte i gruva.
Anledningen att detta blir en artikel här är hur spindoktorerna hos oljelobbyn spunnit storyn om att det igentligen inte alls är så bra med en elbil pga barnarbete och medvetet blandat cobolt och coltan (tantalum). Coltan används främst av elektronikbranschen (kondensatorer) men här hörs inga krav på spårbarhet i allmänhet. Coltan och Kobolt utvinning är ju i främsta fall ett Kongo problem, och det kan vi såklart inte acceptera men elbilar är inte sämre är gruvdrift i allmänhet.http://tierra.rediris.es/coltan/coltanreport.pdf, https://www.oxfordresearchgroup.org.uk/blog/the-politics-of-coltan-an-interview-with-michael-nest, https://en.wikipedia.org/wiki/Coltan_mining_and_ethics. Man bör ha synpunkter på druvdrift i allmänhet, för det är i regel en riktigt sunkig bransch, men elbilen löser ju sammantaget ganska många andra problem till skillnad från mycket annan elektronik.
Allt detta känner vi som varit med några år väl till.
Det som förvånar mig mest är att ingen snackar om barnarbete för litium och Cobolt när det gäller laptops och mobiltelefoner?
Jag ‘r lite nyfinken vad du har för källa på anvädningen av kobolt. ENligt https://licoenergymetals.com/cobalt/?fbclid=IwAR3zxHHRjtrQe9Vza58JYqMbzZNaexo0GmLmg2c20H94xfHtHXTxqnumb8g så är batterier det största användingsområdet och oljerening inte ens med.
Pingback: Barnarbete på Madagaskar – Tesla Club Sweden
Pingback: Elbilar | Pearltrees