“Din elbils batterier kommer från barnarbete” brukar man ibland höra från folk. De menar att det är små barnhänder i Kongo som har brutit kobolten till batterierna. Hur ligger det till med den saken? Ska man skämmas när man kör runt i sin elbil?
Ja, det förekommer barnarbete i vissa koboltgruvor i Kongo. Inte hos de stora gruvbolagen, men mellan 10-25% av gruvorna i Kongo är småskaliga, i stort sett enkla hål i marken, och där förekommer det ofta barnarbete. Kongo står för 60% av världens kobolt-produktion. Av dessa två siffror kommer att runt 10% av koboltgruvorna i världen använder sig av barnarbete – medan 90% av kobolten utvinns i storskaliga gruvor, utan barnarbete.
De flesta gruvor där kobolt utvinns är inte ens koboltgruvor. Kobolt finns som förorening i många metallmalm och utvinns som en biprodukt i främst koppar- och nickelgruvor. Zinkgruvan i Askersund i Sverige utvinner tex kobolt ur sin malm.
Som jämförelse kan vi ta textilindustrin. Enligt miljötidningen Sveriges Natur kan uppemot hälften av bomullen i våra kläder komma från barnarbete.
Batteritillverkare skulle alltså mycket lättare kunna köpa in kobolt som inte är resultat av barnarbete än säg H&M köper in rättvisemärkta tröjor. Problemet förut var att batteritillverkarna inte köpte kobolten direkt från gruvorna utan från främst kinesiska firmor som tex DongFang som köpte in råmalm och förädlade metallen till önskad renhetsgrad. De firmorna köpte in kobolt från alla möjliga olika källor utan ursprungskontroll. Batteritillverkarna kunde därför inte med säkerhet säga att deras kobolt inte var produkt av barnarbete. De var ganska säkra, rent statistiskt var chansen låg – men de kunde inte hävda det med 100% visshet. Vilket skapade rubriker i tidningarna.
Därför tillsatte flera elbilstillverkare egna “detektivbyråer” som skulle följa leveranskedjorna baklänges och säkerställa att kobolten i bilarnas batterier kom från bra källor. Teslas rapport kom för snart ett år sedan – utan att media reagerade. Där beskrivs hur Tesla har ett eget special-team som åker runt och kontrollerar hela leveranskedjan från gruva till fabrik för att säkerställa koboltens ursprung. De har funnit att inget av kobolten i Teslas batterier kommer från barnarbete – eller har någonsin gjort det.
Tesla är inte ensamma med det, även BMW har gjort likadant, och snart även Volvo.
Kobolt har tre stora användningsområden. Mest används kobolt till slittåliga stållegeringar. Metallborren du har hemma i verktygslådan innehåller högre andel kobolt än din Teslas batterier:
Litiumjonbatterier använder kobolt i sina katoder för att höja energidensiteten. Inte bara elbilsbatterier utan alla, även de i tex mobiltelefoner. De första batterierna innehöll uppemot 60% kobolt men andelen har sjunkit för varje ny batterigeneration. Medan tex Volkswagen ID.3 batterier fortfarande innehåller 12-14% kobolt har Tesla sänkt halten i Model 3 batterier till endast 2.8%, med uttalade målet att i framtiden helt eliminera den från sina batterier.
Tredje stora användningsområdet för kobolt är… jag måste säga det förvånade mig något oerhört men så är det:
Tredje stora branschen som använder massor med kobolt är oljeindustrin!
Råolja som pumpas upp från jordens inre innehåller mellan 0.1-2.5% svavel. Svavlet måste tas bort från oljan för att undvika att den vid förbränning skapar svaveloxider som förutom att de är växthusgas och skapar surt regn även täpper igen bilarnas katalysatorer. Svavlet tas bort från råoljan genom att reagera den med en koboltoxid-molybdenoxid katalysator.
Oljeindustrin borde alltså inte kasta sten i glashus. Jag har letat, men till skillnad från elbilstillverkare har jag inte hittat ett enda oljebolag som har utrett ursprunget av kobolten de använder.
Läs mer: Litiumgruvorna – en annan populär batterimyt.
TCS tre år sedan: Kobolten, då?
Om alla bilar ska bli elbilar, finns det tillräckligt med kobolt i världen till deras batterier?
