Ända sedan SpaceX började leverera Internet från sina Starlink satelliter har överföringshastigheten användarna kunde uppnå vandrat stadigt uppåt. Många har rapporterat om hastigheter över 500 Mbps.
Sådana rapporter är dock enstaka toppar som ger bra rubriker men det man egentligen skulle vilja veta är genomsnittliga hastigheten. För det behöver vi få tillgång till uppmätt bandbredd från tusentals användare. SpaceX har inte avslöjat några sådana siffror utan kallar sin service enbart för “bättre än ingenting”.
Tack vare företaget Speedtest har vi nu dock fått statistik som visar genomsnittlig hastighet från tusentals användare. För vad är det man gör när man får en ny Internetförbindelse? Testar bandbredden förstås, med tjänster som till exempel Speedtest. Som sedan kan sammanställa alla mätningar och publicera statistik.
Enligt Speedtest var nedladdningshastigheten amerikanska användare fick från Starlink i genomsnitt 87 Mbps, uppladdningshastighet drygt 13 Mbps och latency 44 ms. Överlägset bättre värden än andra rymdbaserade Internetlösningar kan ge och faktiskt inte så långt ifrån genomsnittliga amerikanen får från sitt kabelbaserade Internet.
Speedtest har dock sett en sänkning från sina tidigare mätningar. Andra kvartalet i fjol hade de amerikanska användarna faktiskt 10% högre hastigheter, i genomsnitt 97 Mbps.
Sänkningen kan bero på att antal uppkopplade användare har vuxit snabbare än antal satelliter i bana. Elon Musk har avslöjat att av 1993 uppskjutna Starlink satelliter är 1469 igång. 272 är fortfarande på väg mot sina slutgiltiga banor och resten har gått sönder eller är ej längre i omloppsbana. 252 trasiga satelliter av 1993 är drygt 12%.
Starlink levererar för tillfället Internet till 25 länder. I teorin täcker satelliterna hela jordytan (med viss reservation) men så som de används i dag krävs det markstationer inom samma geografiska område mottagarna är. Satelliterna skickar data enbart från markstation till mottagare.
Grundidén med Starlink var från början annorlunda. Data skulle skickas mellan satelliterna med laser vilket skulle minimera behovet av markstationer och göra lösningen global i sin rätta betydelse. SpaceX har gjort många försök med laseröverföringen och kommer aktivera tjänsten snart enligt Elon Musk. Laserlänkarna kommer både snabba upp överföringshastigheterna och öppna upp för mottagare även i länder som saknar markstationer.
Användare rapporterar dock nya, oväntade problem med Starlink parabolerna:
Starlink parabolen blir varm när den används. Vilket är en fördel i minusgrader och snö – men kan även bli en nackdel. Som användaren Aaron Taylor märkte. Hans katter gillade den uppvärmda horisontella parabolantennen så mycket så de samlades för att värma sig på den i vinterkylan. Trots att de hade eget uppvärmt katthus föredrog de parabolen på dagen – lämnade den först när solen gått ner. Andra rapporterade om fåglar som gjort liknande upptäckt och landat just på parabolen för att vila och värma upp sig. Med dålig mottagning som följd.
Innan svenska lanseringen bör därför SpaceX kolla upp om det går på nåt sätt att utrusta parabolerna med till exempel sådana där taggar man brukar ha på gatlyktor som ska hindra fåglar från att landa på dem och bajsa på förbipasserande från. Så vi slipper dela vår bandbredd med katter och fåglar.
Jodå, Starlink parabolen fungerar även på vintern.
Användare i Kanada rapporterar att de får 30 Mbps även medan det snöar. Blir antennen snötäckt tiltar den automatiskt så (det mesta) av snön glider av och man åter igen kan få uppåt 100 Mbps.
Så länge inte grannens katt har hittat dit.
