Stockholm-Göteborg med elbil

Som vi tidigare rapporterat håller tidningen Ny Teknik just nu på att åka från Stockholm till Göteborg med en Nissan Leaf. Reportern Charlotta von Schultz beräknar att det kommer att ta tre dagar(!!!) att åka sträckan. Reportaget kommer -hoppas vi- att vara ett inlägg i debatten om Sveriges obefintliga snabbladdarinfrastruktur.

Att Norges populäraste bil (bil – inte elbil) inte går att ladda i Sverige, att Sverige endast har 32 snabbladdarstationer i hela landet medan mindre länder som tex Estland har 200, börjar bli rent utsagt pinsamt. Sverige håller med rekordfart på att bli ett u-land. Att ladda sin elbil i Sverige är ungefär som att leta efter en bensinmack på savannen i Zimbabwe.

Som Charlotta von Schultz skriver i sin första artikel om resan så skulle resan vara mindre äventyrlig i en Tesla Model S redan nu. Och ännu enklare om några månader när Supercharger snabbladdstationerna börjar installeras i vårt land också.

Tidningen Ny Teknik kommer säkert släppa fler nyhetsartiklar om resan. Vi får hoppas att de inte drar alla elbilar över en kam, utan fortsätter poängtera att resan skulle blivit enklare i en Tesla Model S.

Men låt oss för skojs skull sätta oss i vår ombyggda DeLorean tidsmaskin och ställa in datumet 23 April 2015 på instrumentpanelen. Hur kommer en resa Stockholm-Göteborg bli nästa år med en Tesla?

Kvällen innan har vi ställt in range mode charge till 100%, så när vi åker iväg på morgonen har vi 420 km rated range i displayen. Efter att ha tagit oss ut ur stan är åkturen på E4 söderut lugn och jämn, vi håller 120km/h.

När vi närmar oss första laddstationen vid Nyköpingsbro har vi “förbrukat” 135 km räckvidd trots att vi bara har åkt 10 mil, pga den högre förbrukningen vid motorvägsfart. Men iom att vi då fortfarande har över 28 mil kvar i batterierna och endast 17 mil kvar till nästa Supercharger laddare vid Brahehus bestämmer vi oss för att fortsätta utan att stanna.

Väl framme vid Brahehus har vi 6 mil räckvidd kvar i batterierna. Bilen har precis bett oss börja leta efter laddmöjligheter. Vi har åkt endast 27 mil, men i 120 km/h, därav den höga förbrukningen. Vi behövde dock aldrig bli bekymrade, för vi vet exakt hur långt det är kvar till Superchargern, vi vet att även när batteristapeln har nått noll har vi 2 mil extra reserv kvar i batterierna, och framför allt så vet vi att sänker vi farten får vi längre räckvidd. Men vi behövde inte snåla med fart, värme eller musiken – vi körde som vanligt.

Vi ansluter laddaren till bilen och går in till restaurangen. Inte för matens skull, men väl toans. Och så måste vi också köpa polkagris till grannens ungar – vi har ju lovat. En snabb titt på Tesla-appen i mobilen visar att under det kvart det tog oss att handla har bilen redan laddat 15 mil körsträcka i bilen. Man tänker gärna i mil, inte procent eller kWh – det blir enklast så. Vi går och tittar på ruinen Brahehus som är belägen precis vid rastplatsen och beundrar den fantastiska utsikten över Vättern och Visingsö. När vi kommit tillbaka till bilen har den redan sugit i sig laddning för 30 mil. Vi som egentligen bara behövde 20. Nåja, bra att ha lite reserver.

Efter halvtimmes pausen vid Brahehus kör vi så iväg igen. Vi kunde ha åkt efter bara 20 minuter, men hann inte med allt vi skulle så snabbt. Innan vi körde ut på motorvägen igen besökte vi även bensinmacken också faktiskt – för att tvätta vindrutan. Bensinlukten slog oss i ansiktet medan vi betraktade folk som stod som kedjade bredvid sina bilar medan de ångestfullt tittade på bensinpumpens räkneverk som snurrade alldeles för snabbt bort deras pengar. Efter att de betalade bensinen ställde de bilen en bit bort, steg ur, och gjorde samma promenad som oss till toan, polkagrisståndet och utsiktspunkten.

Efter Jönköping svänger vi av mot riksväg 40 mot Göteborg. Lagstadgade hastigheten sjunker till mellan 90 och 110 km/h, våran -ehem- kanske inte lika mycket.

När vi två timmar senare är framme i Göteborg har vi fortfarande laddning kvar för över 10 mil. Så vi kan i lugn och ro åka direkt till vår destination, utan att behöva besöka Superchargern i Göteborg.

Vi har betalat mindre än 100 kronor för vår 47 mil långa resa till Göteborg: laddningen hemma betalade vi själva, laddningen vid Superchargern var gratis. 47 mil i en motsvarande fossilbil skulle ha kostat uppemot 700 kronor i bensinkostnad.

Resan Stockholm-Göteborg tog lika lång tid som i en fossilbil.

Eller… vänta nu, nej resan gick snabbare än i en fossilbil. Vi behövde stanna och ladda bilen en gång. Med fossilbil skulle vi också behövt tanka en gång; fossilbilen är inte fulltankad varje morgon man vaknar. Även om man tankar fossilbilen snabbare än man laddar Teslan så passar man på att besöka toa, shoppa och sträcka på benen efter att man har tankat bilen. Med elbil kan man göra alla de sakerna medan man laddar bilen. Så den trodda tidsvinsten för tankning blir istället en tidsförlust man måste stå bredvid bilen och se sina pengar rinna iväg.

Det är nästan så man inte vill lämna Teslan för att sätta sig i DeLoreanen för tidsresan tillbaka till tråkiga 2014 utan Superchargers i Sverige.