Svenskt Nationellt Snabbladdarnät – del 3: Ekonomin

SNSLN1

I denna tredje del av artikelserien om idén med ett nationellt snabbladdarnät i Sverige ska vi titta på ekonomin. Tidigare har vi presenterat snabbladdarnätet och hur stationerna kunde utformas.

Genom den modulära uppbyggnaden vi föreslog igår kan fler och pålitligare laddstolpar lanseras per station än med traditionella snabbladdare.

Det sägs att en komplett Tesla Supercharger station med 8 laddstolpar kostar ungefär 1.5 miljoner kronor att anlägga. Den är då mer kraftfull än den lösningen med 6 mycket klenare laddstolpar vi föreslog igår – och speciellt den sniklösningen med endast 2 laddstolpar man skulle kunna börja utbyggnaden med. Men låt oss räkna med 1.5 miljoner kronor per laddstation i alla fall.

120 laddstationer skulle då kosta 180 miljoner kronor. Det är ungefär felräkningsmarginalen i ett kommunalt skrytbygge, men det behöver faktiskt inte vara staten som ska stå för fiolerna.

Tittar vi på vårt grannland Estland så kostade deras nationella snabbladdarnät 0 Euro. Det sensationella priset berodde på att deras laddnät donerades till dem av Mitsubishi Corporation mot att det är de och inte Estland som får tillgodoräkna sig de utsläppsrätter elbilarna besparar. Att Sverige skulle kunna -eller vilja- göra en liknande deal är inte troligt.

Så vem ska stå för fiolerna?

Tesla Motors Europatäckande laddnätverk bekostades uteslutande av dem som köpte Tesla elbilar. Inte en enda krona har svenska staten bidragit med till Superchargrarna – tvärtom har staten tjänat miljoner på moms och arbetsgivaravgifter på dem!

Ungefär 20,000 kronor av varje såld Tesla är öronmärkt utbyggnaden och driften av Teslas Supercharger nätverk. Vi vet det sedan det förr i tiden angavs i Teslas designstudio som tillval till vissa av modellerna. För de 20,000 kronor får Teslans ägare tillgång till och gratis laddning bilens livslängd ut.

Leafs

Det finns flera sätt man kan finansiera ett nationellt laddnätverk. Statskassan är kanske enklast att föreslå, men det finns många andra lösningar där laddnätverket skulle bekostas av dem som kommer använda det.

Till exempel skulle Sverige kunna inrätta en laddnätverksfond. För varje såld elbil skulle en avgift tas ut som ska täcka utbyggnaden av nätverket. Fram till år 2020 beräknas det säljas 260,000 laddbara fordon i Sverige. Ponera 30% av dem är elbilar – det blir 78,000 elbilar. För att täcka kostnaderna på 180 miljoner kronor skulle varje ny elbilist behöva betala en avgift på drygt 2,300 kronor. Som att tanka fossilbilen full tre gånger.

Öka avgiften till 4,000 kronor skulle det även kunna innehålla till exempel tre års gratis laddning vid långfärder. (Det vill säga alla landets laddstationer förutom den närmast dig.) Avgiften skulle formellt betalas av köparen – men skulle i själva verket oftast bjudas på av bilhandlaren (för att locka kunderna att handla hos just dem) eller räknas av från Supermiljöbilspremien eller bonus/malussystemet.

Själva stationerna skulle kunna byggas och drivas av privata aktörer. Antingen de som redan idag har börjat bygga ut snabbladdare, eller nya aktörer. Varje aktör får pengar från laddnätverksfonden, ca 2.6 miljoner per station mot att de ska tillhandahålla gratis el i tre år. Därefter kan de börja ta betalt. Även lokala elbilister som bor närmast varje station kan de ta betalt ifrån. På det viset undviks missbruk av gratisåren av både privatpersoner och tex taxibolag, med upptagna laddstationer som följd. Laddnätverksfonden blir även självreglerande: ju fler bilar som köps i Sverige desto mer pengar har fonden att dela ut till dem som bygger laddstationerna.

Kommunerna skulle kunna förbereda färdiga områdesplan och bygglov av platser där laddstationer ska byggas. Elleverantörer skulle kunna planera och förbereda elanslutning till platserna.

Med en så förberedd system skulle laddnätverket snabbt kunna byggas ut över hela landet. Allt är förberett: platsen där det ska byggas, bygglov, finansering. Om till exempel en bensinstationskedja hoppar på erbjudandet får de dessutom massor av synergieffekter: plats för anläggningen har de oftast redan i närheten av dagens pumpar, och de kommer tjäna mer på ökade handeln av korvar till fikasugna elbilister än det de får från laddnätverksfonden.

 

Friskrivning: nej, jag har inte lagt ner två års förstudier innan jag skrev artikeln. Ingen statlig utredning heller (gör gärna det om nån vill och betalar ;-) ). Det är mycket möjligt att i slutändan skulle det handla om inte 4,000 kronor per såld elbil utan mer. Det är inte de exakta summorna artikeln handlar om, utan om sättet en fond skulle kunna bekosta och snabba på utbyggnaden. Nätverket skulle inte kosta staten något (utom möjligtvis tiden det tar kommunerna att utfärda preliminära områdesplan och bygglov) – tvärtom skulle staten nog tjäna på det hela, via intäkter från moms och arbetsgivaravgifter. Gröna skogar som inte kostar något brukar politiker gilla.

Tagged , , , . Bookmark the permalink.