Bilsemester

Som så många andra nyblivna Tesla Model 3 ägare åkte vi också på bilsemester den här sommaren. Det är ju så lockande nu när “soppan” är gratis – man fick med 6 månaders gratis superladdning när man använt en rekommendationslänk vid köpet. Runt om i Europa väntade på oss över 460 av Teslas egna Supercharger snabbladdare – plus tusentals Tesla destination chargers.

Resemålet från början var Budapest i Ungern, där min pappa bor. En resa jag aldrig skulle försökt mig på med Leif, gamla Nissan Leaf elbilen jag hade förut. Inte enbart på grund av dess korta räckvidd utan kanske framför allt på grund av snabbladdar-djungeln på kontinenten. Varje land, varje område har sina egna lokala leverantörer som man måste skaffa laddkort till. Man kan inte bara betala med kreditkort utan måste skaffa konto hos var och en av operatörerna. Med Tesla slapp man allt sånt – Teslas egna snabbladdare finns överallt över hela Europa och man behöver inte fiddla med laddkort, det är bara och ansluta bilen så börjar den ladda.

“Men om vi åker till din pappa i Ungern kan vi väl lika gärna åka till Kroatien också?” tyckte min fru. En extra omväg på sådär 150 mil. Men soppan är ju gratis, så “javisst” var mitt svar. Betraktar du ovan karta noga kan du dessutom se att vi åkte landvägen runt Danmark istället för att ta någon färja – av samma anledning: köra lite extra kostar inget, till skillnad från färjor!

Mina två tonårsbarns diagnos över min mentala status när jag presenterade våra semesterplaner var ögonblicklig, samstämmig och nedslående: du är inte klok farsan. Åka 600 mil i bil? Har du inte hört talas om flygplan? Fast nu fick vi ihop en hel Europasemester inklusive hotell, vägtullar och sånt för mindre än vad fyra flygbiljetter till min pappa i Ungern skulle kostat. Miljövinsten kom liksom på köpet bara.

Vi har haft flera reseberättelser här på våra sidor så jag kommer inte skriva ännu en. Istället kommer här några iakttagelser om hur det är att åka elbil, åka Tesla Model 3 på bilsemester. Vi börjar med det viktigaste:

Tesla Model 3 är en långfärdsbil. Alla, ALLA jag berättade våra semesterplaner till hade en och samma fråga: “Men åka på semesterresa i elbil, det går väl inte? Räckvidd? Räckvidd. Räckvidd!!!” Jo, det går alldeles utmärkt att åka på långresa med en Tesla. Jag skulle till och med påstå att det är skönare att åka på långresa med en Tesla än med en bensinbil! Av nedan anledningar:

Åka tre timmar, vila 40 minuter. Under resan körde vi två-tre timmars etapper, sedan stannade vi för att ladda i 30-40 minuter. Vi föredrog faktiskt tvåtimmarsetapperna; efter tre timmar börjar man bli stel. Tre gånger på hemvägen råkade vi ut för Stau, kö på Autobahn och fått sitta i bilen flera extratimmar i sträck. Det var inte kul. Att stanna och sträcka på benen då och då, fika och kissa gjorde resan till en angenäm upplevelse. Min fru är lite åksjuk, hon gillar inte åka långt i bil – men att få lite frisk luft var tredje timme gjorde susen, hon hade inga som helst problem under resan. En liten notis som jag har märkt man måste berätta för bensinbilister: när man stannar för att ladda måste man inte sitta i bilen (som när man tankar) utan man lämnar bilen vid laddaren och går iväg och fikar eller så.

Autopilot 90% av tiden. Absoluta merparten av resan körde jag inte – jag bara höll i ratten. På motorväg klarar sig Teslas autopilot jättebra, den kan styra bilen jag behöver bara övervaka den. Den klarade även vägbyggen, 2:1-filer etc jättebra. Jag behövde i stort sett bara styra inne i städerna och vid omkörningar (mer om det senare). Det bidrog också till att jag blev inte trött ens av långa dagspass på 10-15 timmars körning, som tex när vi åkte ner från Stockholm till Berlin i ett svep.

150 km/h. På Autobahn (och ehem… även vissa andra vägar) ställde jag in Autopiloten till att köra 150 km i timmen. (Här också en missuppfattning, många frågade mig innan resan “men måste ni sega er igenom Europa i 90 bara för att spara på strömmen?”) Dagens i-landsproblem var att jag egentligen gärna kunnat åkt snabbare än så på Autobahn men maxfarten för autopiloten är 150. Och att börja ratta själv bara för att åka snabbare var för meckigt. Vi märkte efter ett tag att vi körde om samma bilar igen efter att man stannat för laddning. Här åkte vi utan att behöva styra i 150 och tog sedan bekväma bensträckare – och kom fram lika snabbt som de som körde i 120-130 krampaktigt hållandes i ratten mil efter mil efter mil utan stopp.

Skippa Aero-navkapslarna. Bilen blir så mycket snyggare utan dem. Och räckvidden räcker ändå gott och väl. De 4% i räckvidd man tappar för att man tog bort navkapslarna saknade vi inte en enda gång under resan. Sträckan Malmö-Stockholm klarar bilen ändå med en 30-minuters laddning i Ödeshög (mittemellan Jönköping och Linköping).

Räckviddsångest. Hade vi inte inte en endaste gång under resan. Dels för att Teslas navigator räknar fram hur mycket laddning vi kommer ha kvar i batterierna när vi kommer fram (den är väldigt duktig på att gissa, hade sällan mer fel än 2-3%), då vågar man komma fram med 10% laddning kvar i batterierna vilket man inte skulle vågat om man åker “på känn”. Men framför allt för att Teslas Supercharger nätverk är så tät nere på kontinenten att vi oftast körde förbi 4-5 andra Superchargerstationer innan vi stannade för att ladda på en.

Supercharger! Det är något helt fantastiskt Tesla har lyckats med, att bygga över 470 egna laddstationer runt om i Europa, alla utrustade med massor av laddstolpar! Spännvidden är enorm: från laddstationer vid bensinmack mitt ute i ingenstans till sådana som byggts vid lyxhotell. Men man kände sig alltid lika välkommen och på nåt sätt väl omhändertagen av Tesla, att de byggde alla dessa stationer för oss ägare.

Inga laddköer. Ingenstans förutom på ett enda ställe råkade vi ut för laddköer. Till skillnad från andra operatörer har Tesla aldrig en enda snabbladdare på ett ställe utan flera, oftast 8, 12, 16 eller ännu fler. Och på varenda plats vi laddade såg vi alltid att Tesla har redan förberett platsen för att installera ännu fler laddare i framtiden. Enda undantaget var Senj i Kroatien: Europas kanske snyggast belägna Superchargerstation har bara fyra laddstolpar. Och alla som stannar för att ladda antingen promenerar iväg till hamnen och gamla staden man ser i bakgrunden – eller tar sig ett dopp på badstranden 50 meter från laddarna! Så folk stannar gärna extra länge. Här var enda gången jag fick vänta i 10 minuter innan en barnfamilj kom från stranden i badkläder och handdukar, torkade sig, satte sig i bilen och åkte iväg.

Minst en ny Superchargerstation i veckan. Förutom att utöka antal laddare på befintliga stationer inviger Tesla dessutom en ny Supercharger station i veckan i Europa! Jag märkte det genom att på slutet utav en dagssträcka laddade jag tillräckligt på Superchargern för att nå hotellet, plus för att kunna köra 5 mil till nästa dag till nästa Supercharger. Döm min förvåning när navigatorn på morgonen ledde mig inte till Superchargern 5 mil bort – utan till en splitterny Supercharger som just invigts dagen innan bara 8 km från hotellet!

Hotelladdning. Under hela resan laddade vi aldrig på några hotell. Bilen stod på vanlig parkeringsplats över natten. Tack vare Teslas Supercharger nätverk slapp jag jaga hotell som kunde erbjuda elbilsladdning. Jag bara laddade lite extra på sista Superchargen så bilen skulle klara sig till även nästa, nästa morgon. Än så länge är det så att det är främst dyrare hotell som erbjuder elbilsladdning. Men nu var vi på en budget-familjeresa.

Publika laddstolpar. Två gånger under resan laddade vi på publika laddstolpar. Dels den på gatan utanför där min pappa bor i Budapest, sedan en gång vid Balatonsjön där vi stannade i tre dagar. Båda laddstolparna var gratis. (Barnfamiljer bör Googla Balatonsjön: en sjö i Ungern ungefär lika stor som Vättern men med långgrunt och varmt vatten. Inte undra på att på tyska heter sjön Plattensee och är en populär destination bland tyska barnfamiljer.) Ovan laddlösning i Siófok vid Balatonsjön är dock så typiskt ungerskt på något vis: två laddplatser efter varandra – om en elbil till skulle ha kommit och laddat, hur kommer jag loss?! Tack och lov kom det ingen.

Andra snabbladdare. Har inte använt. Varför skulle jag det? De är både långsammare och/eller dyrare än Teslas Superchargers, dessutom mindre pålitliga om de öht funkar eller är lediga.

BMW ägare i Kroatien har inte lärt sin läxa än. Jag stannar vid ett rödljus utanför Split och in bredvid mig rullar en sån där söndertrimmad BMW. Wrooom, wrooommm, BRAPAPAPAPP! Föraren och hans kompis tittar manande på mig och varvar motorn. Jag är en sansad familjefar på 51 år men visst gav jag efter frestelsen och trampade gasen i botten så snart ljuset slog om till grönt. Min dotter som tittade bakåt hann uppfatta deras tappade hakor och ögon stora som tefat. Mer såg vi inte för de hann sedan aldrig ikapp oss. Trots att min bil var fullpackad med familj och semesterbagage vid tillfället.

Byta fil med autopilot. Till slut en, en endaste en känga till Tesla: bilen är underbar, den fungerar över förväntan… men ni måste göra något åt sättet autopiloten byter fil. Slår man på blinkersen byter autopiloten själv fil – men gör det eländigt långsamt! Först blinkar det några gånger medan den fortsätter köra rakt fram i samma fil i två sekunder… sen börjar den långsamt liksom flyta över till andra filen under fem långa långa sekunder. Det kanske funkar i USA, men nej. Nej. I Europa är det inte så vi byter fil. Här börjar vi byta fil på en gång när vi slår på blinkersen, och hela filbytet tar max två sekunder. Att ha en flåsande Audi i nacken som blinkar helljus medan autopiloten långsamt masar sig ur vägen för den är ingen kul upplevelse. Eller att jag aldrig kommer till att köra om för nästa bil kommer snabbare i omkörningsfilen än autopiloten masar sig ut dit. Så efter ett tag gav jag upp och slog av autopiloten inför varje filbyte, för att sen slå på den igen.

Vädret. Hade vi tur med.

Nu återupptar vi vår dagliga nyhetsrapportering, du kan hitta en ny artikel här varje vardag kl 8:00.