Inom psykologin pratas det om Maslows behovstrappa: en hierarki av mänskliga behov där de på en lägre nivå måste bli tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. Första nivån i Maslows behovstrappa är de fysiologiska behoven, grundläggande mänskliga behov som hunger och törst. Det är först när de basala behoven är tillgodosedda som de högre nivåerna som trygghet, kärlek och självförverkligande blir viktiga.
Med en hälsosam dos av hybris har jag därför skapat Blomhälls behovstrappa som beskriver nivåer av behov elbilister har:
Blomhälls behovstrappa:
På samma sätt som Maslow gjorde identifierar även Blomhälls behovstrappa fem nivåer av behov:
Att kunna vardags-ladda sin elbil
Det mest grundläggande behovet varje elbilist har är att kunna ladda sin elbil. Allra helst på samma plats där bilen ändå brukar stå över natten.
Att veta var man kan ladda sin elbil till vardags är det grundläggande behovet man har som elbilist. Det motsvarar den mest basala nivån av hunger och törst i Maslows mänskliga behovstrappa. Är inte det behovet tillfredsställt kan man inte äga en elbil.
Vardags-laddplatsen står för över 90% av ens laddbehov.
Snabbladda på resa
På långresor vill man kunna snabbladda sin elbil. Utan att behöva stå i kö. Utan att vara orolig för om laddaren fungerar. Utan att behöva vänta en timme eller mer på att bilen blir färdigladdad för fortsatt färd. Man ska kunna lita på att man kan ladda sin elbil på 15-20 minuter innan man fortsätter sin resa.
Destinationsladdare
Som elbilist vill man kunna ladda på hotellet, köpcentret eller resmålet man besöker i främmande stad. Destinationsladdaren måste dock vara i omedelbara närheten av där man stannar. Typ samma kvarter – inte i nästa stadsdel. Gångavstånd!
Billig laddning
Laddpriserna måste vara rimliga. Priset för en kWh el kan variera mellan gratis och 8.50 kronor beroende på var man laddar. Då en elbil drar ungefär 2 kWh el per mil kan milkostnaden variera våldsamt, från 0 till 17 kronor per mil. Om laddning kostar mer än bensin är det inte många som är beredda att byta till elbilar.
Enkel betalning
Förutom att betala lite vill man även betala enkelt. Inga krångliga SMS man måste skicka, inga QR koder att skanna, inte dussin olika RFID kort att välja mellan. Helst plug-and-charge, att man bara sticker in sladden så börjar bilen ladda och betalning sker automatiskt. Möjligheten att kunna betala med kort borde erbjudas som en universell betallösning men försvinnande få laddställen gör det. Många snabbladdare kan man inte ens fatta vilket bolag de tillhör, vilket RFID kort man borde försöka starta laddningen med!
Behovshierarki
Precis som Maslows behovstrappa är även Blomhälls behovstrappa hierarkisk. De grundläggande behoven måste vara tillgodosedda innan de högre behoven kan börja spela roll. Utan tillfredsställande vardagsladdning spelar det ingen roll hur många snabbladdare det finns för långresor. En enkel betalningslösning spelar ingen roll om priset är avskräckande dyrt, eller om det över huvud taget inte finns några laddstationer i din närhet. Står du däremot vid den enda laddaren i länet spelar dess laddpris och enkelhet en mindre roll.
Det finns naturligtvis gråzoner. Vardags-laddplatsen bör till exempel vara där bilen ändå står över natten. Men om det nu inte går finns det ett antal nödlösningar som eventuellt också kan fungera för vissa för att tillfredsställa deras grundläggande laddbehov: som att ladda på jobbet, eller ladda på ett köpcentrum man ofta besöker, eller en laddgata i närheten (högst någon kvarter bort). Eller möjligtvis en snabbladdare i närheten. Dessa lösningar är kanske inte lika tillfredsställande som hemmaladdning men de duger.
Om det däremot inte finns något sätt att ladda elbilen till vardags kan man inte skaffa elbil. Det spelar ingen roll om det så finns tusen gratis snabbladdare långt borta från där du bor – finns det ingen laddmöjlighet i din närhet kommer du ändå inte skaffa elbil. För att det mest grundläggande “hunger”-behovet kan inte tillfredsställas.
Destinationsladdare kan också ibland ersättas av snabbladdare. Att man snabbladdar i närheten av destinationen istället. Men man måste ändå känna tryggheten att man kommer kunna ladda – annars kommer man inte besöka den staden.
Beslutsfattare måste inse behovshierarkin
Ett stort problem man ofta ser är att politiker och andra beslutsfattare som själva inte kör elbil inte förstår behovshierarkin. De öser pengar på de högre trappstegen i behovstrappan utan att först ha byggt en stabil grund för de mer grundläggande nivåerna. Med resultat att folk inte vågar skaffa elbil.
Läs mer i vår uppföljningsartikel “Ofta satsas det på fel trappsteg i Blomhälls behovstrappa“.
