I hundra år har vi drömt om flygande bilar. De syns i varenda science-fiction film med självaktning. Och nu börjar det dyka upp små personliga drönare som till synes skulle kunna besanna våra drömmar – om det inte vore för de där vassa farliga rotorblad de använder till att höja sig till skyarna.
Man vill inte ens tänka på vad som skulle hända med ens ben om man steg ur den där podden innan propellrarna helt hade stannat. Och ska vi vara ärliga är det mest en ersättning för helikoptern – inget man åker vidare med på stadsgator direkt. Grejen kanske flyger – men är ingen flygande bil för det.
Nu har dock österrikiska bolaget CycloTech provflugit sin första prototyp av en helt ny sorts flygande farkost. Som inte använder rotorblad utan Voith Schneider Propellrar för att lyfta från marken. Tänk dig högteknologiska skovelhjul i kolfiber som vrider sig fram och tillbaka medan de roterar i hög fart:
Det praktiska med designen är att genom att justera positionen av den inre styraxeln kan man ändra riktning på den resulterande dragkraften. När farkosten ska lyfta från marken genereras lyftkraft rakt uppåt. Väl i luften kan sedan samma hjul även generera framdrivningskraften som driver farkosten framåt utan att den behöver luta på sig så som tex drönare gör.
CycloTech har satt fyra sådana skovelhjul på en 83 kg tung eldriven prototyp och lyckats få den att lyfta från marken:
De runda roterande skovelhjulen för omedelbart tankarna till roterande hjul. Kan man sätta gummidäck på dem är vi i stort sett i hamn med att få de flygande bilar vi hittills sett på film till verklighet. CycloTech designkoncept av sin flygande podtaxi känns nästan som déjà vu från alla science-fiction filmer vi har sett:
Den första prototypen de testflög härom veckan sägs vara en nerskalad modell av en framtida femsitsig eldriven flygtaxi med 8-12 mils räckvidd.
CycloTech design har dock fortfarande samma säkerhetsproblem som andra personliga drönare har: fallerar motorn ramlar farkosten som en sten från himlen. De har inte samma inbyggda säkerhet helikoptrar har, att även om motorn lägger av kan de autorotera: propellern roterar av fartvinden och får helikoptern att sjunka snabbt men kontrollerat och överlevbart. Helikoptrar har dessutom tyngdpunkten nedanför propellern och har därför en stabil jämnvikt, vilket varken drönare eller CycloTech farkost verkar ha. De behöver processorkraft för att ständigt balansera sig själv.
Kan CycloTech äntligen ge oss flygande bilar? Eller kommer Elon Musk få rätt och det är säkrare vi gräver oss neråt under jord istället än att få drönare i luften som ramlar på folk titt som tätt? Eller behöver ens bilarna flyga när de väl blir självkörande och du kan syssla med annat medan den kör dig dit du vill? Framtiden blir mer och mer spännande för varje dag, varje ny uppfinning!
Det hade ju varit najs att kunna flyga ett par hundra meter upp i luften, jag hade sparat många minuters resväg till mitt jobb om jag kunde gena över Öresund istället för att behöva åka via bron.
Men egentligen räcker det med att vi håller oss någon centimeter över marken (och då faller farkosten inte så långt), för att det skulle ge samhällsekonomiska effekter. Vägar behöver inte byggas på samma sätt som idag, då de inte har någon vikt som de måste bära. Halk- och vattenplaningsolyckor skulle försvinna, och man skulle slippa massor med partiklar från gummidäcken och asfalten i luften och där med förbättra folkhälsan. Flexibiliteten försvinner då man ändå måste ha någon typ av “fart-leder” som är befriade från “skräp” som annars kommer virvla runt pga av luftströmarna som blir.
Hur mycket låter dessa?
Jag är skeptisk till att just CycloTechs design skulle ha några egentliga fördelar men för multirotorfarkoster i allmänhet så är säkerheten potentiellt mycket högre än för helikoptrar då man kan ha full redundans för alla rörliga delar, åtminstone så länge de har minst sex rotorer. Du kommer förvisso krascha vid ett fullständigt motorbortfall, men med redundanta batterier, motorer, och kraftelektronik, som alla är isolerade från varandra, kan det göras väldigt osannolikt. En helikopter kan däremot inte undgå att ha en mängd kritiska mekaniska komponenter där du garanterat kommer att krascha om någon av dem fallerar.
Att tyngdpunkten är nedanför rotorn på en helikopter gör dem inte mer stabila för övrigt, det är en variant av “pendulum rocket fallacy”. Eftersom kraftvektorn från rotorn roterar tillsammans med helikoptern så får du ingen återställande kraft vid en störning utan istället en neutral stabilitet oavsett om rotorn sitter i toppen eller i botten. Se till exempel Hillers Flying Platform som inte verkar mer svårflugen än en helikopter i samma storlek trots att rotorerna sitter i botten.