Efter drygt sju år fick Leif för första gången i sitt liv besöka doktorn.
Ni som har hängt med ett tag här vet att “Leif” är vår familjs första elbil, en Nissan Leaf årsmodell 2013. Som ganska snabbt fick namnet Leif trots att bilen är en uppenbar tjej, hon pratar till oss med kvinnlig röst (navigatorn). Tycker du det är konstig att en tjej kan heta Leif lever du i fel årtusende 😉
Leif tillverkades december 2012 i Nissans japanska bilfabrik i Oppama strax söder om Tokyo. Hon har alltså hunnit bli över sju år nu och har sammanlagt åkt drygt 8500 mil hittills under sitt liv.
Det talas mycket om elbilars lägre servicekostnad, men låt oss lista allt som behövts lagas under dessa sju år och 8500 mil:
- bytt batteri i nyckelfjärren
- fick spreja lite 5-56 i låsmekanismen för laddluckan
That’s it. Det var allt. Båda dessa avancerade ingrepp utförde jag helt själv. I övrigt hade hon bara tuffat på mil efter mil.
Men sedan hände det.
Nuförtiden är det min fru som kör sin älskade Leif. Jag kör Tesla Model 3. Vi har bara elbilar i vårt hushåll. Hon var ute och körde när hon fick ställa sig på bromsen för att undvika en olycka. En annan bil som inte märkte henne, så hon fick stampa på bromsen som med betongsko och fick tack och lov stopp på bilen i tid. Men något hände med bromsbeläggen just där och då för efter det var inte Leif som vanligt längre.
Jag märkte det först två månader senare, när jag åkte med som passagerare en gång. Vad är det för skrapande, metallisk ljud? Och varför låter det illa och skakar varje gång du bromsar? Åh det har varit så i flera veckor nu. Bara man höjer ljudet på radion så är det inga problem.
Men jo visst var det problem. Ena bromsbelägget var slut och än värre: bromsskivan hade skadats också. Dags att byta bromsskivorna och bromsbeläggen. Man brukar byta skivorna på båda sidorna även om bara ena är skadad, och vi passade på att byta alla bromsbelägg också när allt ändå var isärplockat.
Detta översteg min (mycket begränsade) bilmekarförmåga, så för första gången i Leifs liv fick hon besöka doktorn: vi lämnade in henne på verkstad. Efter bara några timmar var hon tillbaka med nya bromsar, nya krafter, nytt liv.
När jag kollade upp Leifs förbrukningsstatistik såg jag att i och med att bromsarna var trasiga verkar de ha legat an lite hela tiden och ökat Leifs förbrukning från vanliga 1.6 kWh/mil på vintern till hela 2.5 kWh/mil – vilket även fick hennes räckvidd att rasa i motsvarande takt. Istället för de 10-11 milen hon kan åka på en laddning skulle hon kanske ha orkat 7-8. Men det var inget frugan la märke till – hon åker mindre än så per dag. Även en rejäl minskning i räckvidd spelar ingen roll så länge du kör mindre än så per dag. Nu efter bromsbyte är förbrukningen tillbaka på 1.5 kWh/mil igen, och på sommaren kommer den nog sjunka ner till sedvanliga 1.4 (Leif drar mindre på sommaren pga ingen kupévärme då).
Där har man skillnaden mellan el- och avgasbilar på svart och vitt: första verkstadsbesöket efter sju år och 8500 mil – kontra min gamla avgasbil som mer eller mindre var stammis på verkstan. Plus även krävde konstanta oljebyten och sånt.
När jag ändå kollade upp Leif passade jag på att ansluta en OBDII dongle också till henne och mha appen Leaf Spy kolla upp hur hennes batterier mår. Elbilars batterier försämras ju med tiden, deras kapacitet minskar och därmed bilens räckvidd. Ovan graf är en sammanställning av hundratals olika Nissan Leaf och visar hur batterierna försämras med tiden. Efter 7 år börjar de flesta Nissan Leafs batteripack bli lite trötta, deras kapacitet minskat till runt 73% av sitt forna jag. Bilar som kunde åka 15 mil som nya klarar kanske 11 efter sju år. Till det bör tilläggas att Nissan Leaf är bland de värsta elbilar när det gäller batteridegradering, de tar inte hand om sina batterier lika bra som andra elbilar.
Jag mätte upp Leifs batterier till 83.6% av deras ursprungliga kapacitet, vilket bör betraktas som exceptionellt bra. Se röda märket i ovan graf, det är få testade bilar som har bättre värden. Jag får tacka vårt relativt kalla klimat och gamla Leafs möjlighet att ladda batterierna till endast 80%. Då Nissan inte har någon kylning av batteripacket på Leaf åldras batterierna snabbare i varma klimat, och att kunna ladda till 80% sliter mindre på batterierna. Läs mer om det här.
Senast jag gjorde en stor genomgång av Leifs statistik var när hon fyllde 6 år, i december 2018. Då hade hon åkt 7850 mil och hade 87.4% batterikapacitet kvar. På ett drygt år har hon alltså tappat knappa 4% batterikapacitet, vilket är i linje med elbilars genomsnittliga åldrande.
Att frugan inte ens märkte Leifs plötsliga minskning av räckvidd -när bromsarna låg an och förbrukningen ökade- lovar gott inför framtiden. Leif kan tappa mycket batterikapacitet innan hennes korta räckvidd kommer ställa till besvär. Vi övervägde ett tag att vi skulle sälja henne och köpa en nyare elbil med större batterier – men nu har vi kommit fram till att det behövs inte, Leif kommer duga i många år till.
Ni som är tveksamma inför att köpa begagnad elbil: var inte rädda, slå till! Inga avgasbilar kan bli lika billiga i varken verkstads- eller bränslekostnader.
Köper man en sju år gammal avgasbil kommer verkstadskvittona snart på rad efter varandra: dags att byta kamrem, eller avgassystem, eller kanske kopplingen som börjar ge upp? Nästa stora utgiftspost för Leif blir nog… ett par nya torkarblad.
TCS ett år sedan: Leif 6 år
För ett drygt år sedan gick vi igenom hur en sex år gammal elbil mår och hur det är att äga en. Vill du veta allt om batterikapacitet, laddnivåer, batteribalans och hur man gör för att få en elbil att leva så länge som möjligt ska du läsa den artikeln.
