“100.000 kronor till den som knäcker Stockholms laddningsnöt” skriver Dagens Industri om tävlingen, “Nu utlyser Stockholms Stad en innovationstävling där vinnaren får 100.000 kronor – och hjälp att ta sin laddlösning till gatorna.”
Stockholms Elektrifieringspakt är ett samarbete mellan staden och ett 40-tal organisationer och företag som har viljan att bidra till omställningen av stadens transporter till att bli fossilfria. Det är de som utlyst innovationstävlingen – som är lite mer specifik än vad Dagens Industris artikel vill påskina.
Tävlingsbidraget ska enligt tävlingens regler hitta en lösning på dessa utmaningar:
• dyra nätanslutningar med långa ledtider
• höga schaktkostnader
• ont plats i det offentliga rummet
• kapacitetsbrist i elnätet
• dyra och klumpiga laddstolpar.
Det är “lösningar som kan sänka investeringskostnader, korta installationstider och minska laddstolparnas pris och storlek” som eftersöks. “Tävlingen är öppen för alla med en bra och innovativ idé men riktar sig främst till företag och organisationer.”
Vi hoppas att många spännande lösningar som kommer att presenteras. Men de största laddproblemen vi står framför kan tyvärr varken Stockholms stad eller dess innovationspartners lösa.
Ett av de största problemen är tyvärr lagstiftningen för “allmän plats”, det vill säga gator, torg och parker. Kort sammanfattat är problemet att lagstiftningen inte gör någon skillnad på laddstolpe och bensinstation. Parkeringsplatser benämns som DP_KM_P2: parkering på kommuners detaljplan. Men laddstolpar ingår inte i definitionen av vad en parkeringsplats är. Ska någon sätta upp en laddstolpe vid parkeringen måste den först klassificeras om till DP_KM_G2: försäljning av drivmedel. Samma klass som för bensinmackar. Att ändra på detaljplan kan ta lång tid.
Områden som klassas som kvartersmark, det vill säga där bostäder, detaljhandel eller industri får byggas har fått modernare bestämmelser för laddstolpar – men gatan utanför husen räknas som “allmän plats” och lagarna där släpar efter.
Fast det är nästan lika krångligt att få till en laddstolpe på kvartersmark också. Problemet där är att det är hyresvärden som ska sätta upp stolpen – och alla hyresvärdar är långt ifrån progressiva när det gäller elbilar och laddinfrastruktur.
42% av Sveriges befolkning bor i lägenhet. De som bor i lägenhet har idag ingen laglig rätt att fixa laddplats åt sin elbil. Det är upp till hyresvärden att göra det. Vill hyresvärden av någon anledning inte sätta upp laddstolpar kan hyresgästen inte göra något åt det. Men utan hemmaladdning är det väldigt få som vågar skaffa elbil.
I många länder har så kallade “right-to-charge” lagar införts som ger rätt till de som bor i lägenhet att skaffa laddplats åt sin elbil. Men svenska Boverket vägrar införa liknande lagstiftning. Istället hoppas de att tomma elrör som dras fram till parkeringsplatserna ska kunna ladda bilarna.
Tävlingen kan komma fram till hur innovativa lösningar som helst, men problemet är tyvärr att de som kan lösa Stockholms och övriga svenska städers laddproblem är inte företagen – utan regeringen och Boverket.
Läs mer:
