Människorättsorganisationen Amnesty International har gjort en stor undersökning av 29 teknikföretag där de tittade på var de skaffar kobolten till deras batterier ifrån. Förutom företag som tex Apple ingick även många elbilstillverkare i undersökningen.
Många koncentrerar sig på metallen litium när de diskuterar litiumjonbatterier, troligtvis mest på grund av batteriernas namn. Men även om litium är den aktiva ingrediensen utgör den bara 2% av batteriet. Det finns dessutom gott om kommersiellt tillgängliga litiumfyndigheter i världen, tillgång till metallen är knappast ett problem.
Men ett långt större problem är faktiskt kobolten. Hela 7% av ett litiumjonbatteri består av kobolt, och den metallen är mycket svårare att komma åt. Över hälften av all kobolt idag kommer från Kongo, där den bryts under vidriga förhållanden, både för miljön och gruvarbetarna. Även barnarbete sägs förekomma i vissa gruvor.
Kobolten finns dock inte i ren form i någon gruva, oftast är det en biprodukt från koppar och nickelgruvor. Runt om i världen är det fler och fler gruvor som ställer om till att även utvinna kobolt ur sina koppar- och nickelmalm. Det finns alltså kobolt att tillgå även på annat håll – men det gäller för batteritillverkarna att kolla upp varifrån kobolten i deras batterier kommer ifrån. Vilka länder, vilka gruvor, och vad det finns för anställningsvillkor i de gruvorna.
Amnesty Internationals rapport är ganska sorglig läsning. Få företag, få batteritillverkare spårar varifrån deras kobolt kommer ifrån, och hur mänskliga rättigheterna efterlevs i de gruvorna. Ingen lyckas komma upp till maximala 4 poäng i rapportens resultatskala Samsung och Apple fick 3 poäng var.
Bland elbilstillverkarna är det BMW och Tesla som lyckas knipa 2 poäng, före Daimler, GM, Fiat och Volkswagen med 1 poäng och Renault som kom på föga hedrande sista plats med 0 poäng.
Både BMW och Tesla har gjort grundliga efterforskningar för att säkerställa att inga av deras batterier innehöll kobolt med ursprung från Kongo. Det mesta av kobolten i Teslas batterier kommer istället från Sydostasien. Tesla gör även många kontrollbesök i gruvorna och processföretagen som renar metallen för att kontrollera att deras miljö- och arbetsmiljökrav efterlevs och att inget barnarbete förekommer. Enda andra elbilstillverkaren som gör liknande kontroller verkar vara BMW. Renault och framför allt kinesiska elbilstillverkaren BYD har knappt någon källkontroll alls för sina koboltleveranser. (Inga kontroller behöver iofs inte automatiskt medföra att kobolten kommer från dåliga källor men risken ökar ju avsevärt.)
Både Tesla och BMW verkar dock mest koncentrera sig på miljö- och arbetsmiljöaspekter. Amnesty International efterlyser mer fokus på de mänskliga rättigheterna. I rapporten berömmer de dock Tesla för de steg företaget har tagit för att identifiera, förhindra och åtgärda kränkningar av mänskliga rättigheter i deras leveranskedja.
Ska vi glädjas åt att BMW och Tesla fick högst poäng i undersökningen? Eller vara bekymrade över att deras resultat ändå var så pass dåliga? En sak är säker: det finns mycket arbete som återstår att göra.
Tidigare artiklar i ämnet:
Pingback: Tesla näst bäst i Amnestys undersökning – Tesla Club Sweden