Vi har i flera artiklar klagat på hur krångligt det är att betala elbilsladdning i Sverige idag. Man ska ha massor med olika laddbrickor och RFID-kort i handskfacket och olika appar på mobilen för att kunna betala. Eller betala dyra roamingavgifter. Varför kan man inte betala laddning med sitt VISA eller kreditkort precis som när man tankar bensin på macken?
Men varför ska man ens krångla med kreditkort egentligen? Vi Teslaägare är vana vid att bara köra fram till Superchargern och plugga i bilen. Laddningen går igång på en gång utan att vi ens behövt hala fram kortet ändå kan Tesla debitera det för laddningen. Hur går det till och varför kan inte alla elbilister få det så enkelt?
Tesla har byggt ett helt eget laddnätverk där de kontrollerar hela kedjan. Det är Teslas bilar som stannar vid Teslas Supercharger där Tesla levererar ström som betalas med kortet Tesla ägaren hade registrerat på sitt Tesla konto. Det är ofta samma kreditkort som en gång i tiden användes till att betala handpenningen till bilen med.
Tesla har byggt ett system där bilen som ansluts till Superchargern skickar sin identitet till laddaren så Tesla får reda på exakt vilken bil som hade pluggat in och ska ladda. På sina egna servrar ser de vem som äger den bilen och vilket kort kunden hade registrerat. Priset för laddningen kan då dras från det förregistrerade kortet utan att den behöver blippas på laddaren eller ens tas med i plånboken.
Andra biltillverkare kan i teorin få till samma system – men det blir betydligt krångligare i verkligheten.
Internationella standarden ISO 15118 kallas populärt för Plug & Charge. Man kör bara fram till laddaren, pluggar in bilen och den börjar ladda. Sedan debiteras kundens förregistrerade kreditkort på samma sätt Tesla gör med sina Supercharger.
Standarden som kom redan 2014 fungerar som så att varje elbil får ett eget unikt krypterat certifikat tilldelat och lagrat i bilens dator när den tillverkas i bilfabriken. Ett slags digitalt ID-kort. När bilen sedan ansluts till en laddare skickar den över certifikatet via dataledningarna i laddsladden och på så vis kan laddoperatören identifiera vilken bil som anslutit sig och vem som ska betala laddningen. Strömmen slås på och efter avslutad laddning debiteras kreditkortet kunden hade förregistrerat för den bilen i systemet.
Problemet är att det är många kockar inblandade i soppan. Och för att få den säkerhet som behövs vid penningtransaktioner måste alla kunna lita på varandra, alla behöver kunna identifiera sig. Varje kock behöver ett eget ID-kort, ett eget certifikat.
Bilen fick ett certifikat vid tillverkningen. Laddstolpen behöver också ett, som visar att den är en riktig laddstolpe, ingen som försöker luras och knäcka systemet och ta betalt för låtsasladdningar. Och laddoperatören som driver laddstolpen också. Och någonstans ska det finnas en databas där kunden hade anslutit sitt kreditkort – och de ska ju också certifieras. Slutligen ska även de som ger ut certifikaten i sin tur certifieras.
Det blir snabbt ett jättekomplext system – fast det spelar egentligen ingen roll för allt sköts av datorer som kommunicerar blixtsnabbt med varandra. Även att visa en vanlig webbsida som den du just nu läser genomgår en liknande process av validering av olika certifikat innan sidan visas i din webbläsare.
Standarden har alltså funnits sedan 2014 men ändå har ingen använt den ännu. Problemen har inte varit tekniska utan att få med alla på tåget, att få alla inblandade att skaffa sina certifikat och datasystem. Och alla bitar måste vara på plats för att få det att fungera.
Ionitys laddstationer stödjer till exempel Plug & Charge – men ändå kan du inte ladda enkelt hos dem. För att din elbil saknar sitt certifikat, den fick ingen unik ID nerladdad i sig när den tillverkades. Biltillverkare säger att från och med kanske nästa år ska de börja stoppa i certifikat i bilarna i sina fabriker. Porsche Taycan är en av de första elbilar som redan nu får certifikat i sig vid tillverkningen. Men du kan ändå inte bara plugga in din Taycan i Ionity laddaren och börja ladda förrän du har registrerat dig och ditt kort hos en laddoperatör som stödjer Plug & Charge – och finns det öht några sådana än?
Förhoppningsvis kommer det lossna om ett par år då vi börjar få ut bilar som stödjer Plug & Charge, får fler laddare som också stödjer det och fler laddoperatörer. Då kommer det att räcka med att ange ditt kortnummer en enda gång, troligtvis när du köper din bil och sedan ska du kunna ladda på snabbladdare och laddstolpar utan att någonsin mer behöva strula med kreditkort.
ISO 15118 är en väldigt bred standard. Den fungerar både för DC snabbladdning och vanliga AC laddstolpar. Även vanliga Typ 2 laddstolpar kan utrustas med Plug & Charge. Stödjer bilen vehicle-to-grid, att hämta ut el från bilens batterier och mata ut den på elnätet kan standarden även ta hand om utbetalningen till dig för strömmen du sålt.
Teslas Superchargers använder inte ISO 15118 utan ett annat, proprietärt system. I och med att de själva äger kedjans alla delar kunde de implementera en mycket enklare lösning. Kan detta ändras i framtiden? Kan Tesla också gå över till ISO 15118? Ja, rent tekniskt är det inga problem. De kan trådlöst ladda ner ny kod och nya certifikat både till bilarna och laddarna. Om de kommer göra det är en helt annan fråga dock, som endast Elon kan svara på.
Elbilar från andra tillverkare har svårare att få ISO 15118 stöd i efterhand då de oftast inte kan fjärruppdateras på samma sätt. Äldre 50 kW snabbladdare stödjer inte ISO 15118 över huvud taget, men även de nyare som gör det är bara en liten bricka i systemet ty även laddoperatören som driftar dem måste ha viljan att gå med och skaffa de certifikat som behövs.
Även om ISO 15118 stödjer långsamladdning känner vi inte till någon laddstolpe eller laddbox som stödjer den standarden än. Det kommer dock säkerligen komma sådana i framtiden.
Ingen aktör har dock bråttom med att införa ISO 15118 just nu. Standarden ISO 15118-2 som kom 2014 håller nämligen just nu på att ersättas med ISO 15118-20 som skulle blivit färdig redan i fjol men har blivit försenad på grund av pandemin. ISO 15118-20 är inte bakåtkompatibel med ISO 15118-2 så det är faktiskt tur att ingen hade hunnit sätta upp några Plug & Charge laddare med gamla standarden.
ISO 15118-20 inför stöd för automatiska laddstationer som ansluter laddsladden själva, trådlös laddning, förbättrad schemalagd laddning, bättre kryptering och flera certifikat i bilen. Standardiseringsorganet hoppas kunna spika standarden i höst så den kan börja dyka upp i bilar och laddare kanske redan nästa år.
Vem vet? Kanske om några år kommer du slippa fiddla med olika laddkort, RFID-brickor, SMS-koder och mobilappar. Du slipper till och med blippa kreditkort. Du kör bara fram till valfri laddstolpe eller snabbladdare, pluggar i sladden och börjar ladda. Kostnaden debiteras automatiskt ditt konto utan att du behöver göra något.
Det är bara några kockar som behöver komma överens om att nu kör vi!
