Stackars norrmän

Innan Tesla Motors provkörningsevent av Model X började i Oslo i torsdags hade jag en timme att slå ihjäl på morgonen.

Sittandes i Waynes Coffee i Osloförorten Skøyen tittade jag ut genom fönstret och betraktade morgontrafiken. Något var annorlunda mot i Stockholm. Nej, inte latten utan trafiken på gatan. Bilarna… Så många elbilar. På skoj började jag räkna hur många elbilar som körde förbi i morgonrusningen utanför.

Resultatet blev chockerande. Av 50 bilar jag räknade var 9 elbilar! Och jag menar inte laddhybrider, utan rena elbilar som jag kände igen. Leaf, i3, e-Up, e-Golf, iMiev och så förstås några Tesla också. Kanske jag rent av missade en till e-Golf, jag såg inte riktigt den och var osäker.

Att en femtedel av alla bilar är elbilar låter som en avlägsen framtidsvision i Sverige – men är vardag bara några mil väster om vårt land.

Så började jag tänka på alla mardrömsscenarios förståsigpåare i Sverige har målat upp och börjat tycka synd om norrmännen.

Med så många elbilar måste de ju köra massa kolkraftverk för att klara marginalelen. Det har man ju hört att så blir det. Deras kraftnät måste ju ständigt kollapsa under belastningen av alla elbilar. Blinda blir säkert överkörda på varenda gathörn då de inte hör elbilarna komma. Horder av bärgningsbilar behövs för att frakta bort alla elbilar med urladdade batterier. Säkert timslånga köer vid laddstolparna där folk väntar på laddning. Och hur var det med partiklarna elbilar river upp?

Konstigt nog såg jag inget av detta. Bara folk med elbilar som ljud- och avgaslöst skyndade sig mot sina jobb. Hur klarar norrmännen så bekymmerslöst av det som skulle bli så enormt krångligt om man får lyssna på svenska forum och “experter”?

Istället får man läsa i norska tidningar om bekymrade bilverkstäder och bensinmackar som får färre kunder – och nöjda politiker som räknat på att de generösa elbilssubventionerna var billigaste sättet att minska utsläppen.

Stackars norrmän – de är som humlan som inte fattar att den borde inte kunna flyga.