Teslas fordonsteknikers nya maskot
På måndag är det två år sedan IF Metall påbörjade sin konflikt mot Tesla. Den 27:e oktober 2023, på konfliktens allra första dag, var vi på plats på Teslas Servicecenter i Upplands Väsby strax norr om Stockholm och pratade med några av deras servicetekniker. Ingen av teknikerna där hade gått ut i strejk. Läs artikeln “Strejken som inte fanns”.
Nu inför årsdagen träffade jag killarna igen, för att följa upp. Hur har det gått för dem, vad tycker de om konflikten nu, två år senare? Med tanke på dagens råa media- och social media klimat kallar vi dem endast för Per, Daniel och Erik.
Efter lite inledande småsnack ställde jag den stora frågan som jag tror vi alla undrar: “Varför strejkar ni inte?”
“Varför skulle vi?” kom svaret ganska omgående. De menar att de är nöjda med tillvaron, nöjda med sitt arbete och sin arbetsgivare. “Vi jobbar inne på verkstaden, de står utanför” berättar Erik.
Jag blev ärligt ganska förvånad av att höra att IF Metall har inte en enda gång under dessa två år försökt nå ut till dem, prata med dem, försökt övertyga dem varför de också borde strejka. Daniel minns hur någon strejkvakt försökte prata med honom under konfliktens första vecka men sedan slutade de med det. “Ibland kommer det någon färsk strejkvakt som försöker vara mer aktiv men de andra lugnar snabbt ner honom.” På min fråga vad strejkvakterna egentligen gör svarar de unisont “fikar”.
Det är en konstig konflikt som utspelar sig runt Teslas Servicecenter runt om i landet. Det står inga protesterande Tesla-anställda med plakat utanför. De flesta av dem är inne och jobbar istället. Det är inte Teslas anställda som sitter strejkvakt utanför, IF Metall tvingas istället bemanna med förtroendevalda från olika fackförbund. “Strejkvakt-brytare” som vissa av Teslas anställda retsamt kallar dem, som svar på att facket kallar dem strejkbrytare.
Erik berättade att på hans förra arbetsplats, en av Sveriges större bilverkstadskedjor, var han förtroendevald. För honom var det en lång resa, “från fackpamp till svartfot”. Att börja jobba på Tesla var en ögonöppnare för honom, att så kunde också en arbetsplats fungera. På hans förra jobb handlade allt om att bevara status quo. Alla problem sopades under mattan. Ingen vågade komma med nya idéer, jantelagen var stenhård.
Hos Tesla är det precis tvärtom, enligt honom. Alla känner sig delaktiga, alla problem eller förbättringsförslag tas på största allvar av cheferna. Det finns QR-koder runt om i verkstaden som de anställda kan skanna och rapportera problem och förbättringsförslag, personligt eller anonymt. Det de rapporterar skickas vidare till berörda instanser och löses väldigt snabbt. Killarna berättade flera fall då deras förslag blev implementerade i Teslas verkstäder runtom i världen.
Enligt dem är Tesla en väldigt flexibel arbetsplats med platt organisation. Personalen roteras mellan olika orter i Sverige. Man hjälper till på andra ställen vid behov, men även för att utbyta erfarenheter. Per berättar också om stark sammanhållning mellan de anställda där man hjälper varandra; om någon tekniker får ett problem och behöver hjälp hjälper de andra till.
Erik ingick i en “task force” som löste problem och hjälpte till på Teslas olika verkstäder runt om i Sverige och Europa. Allt detta redan långt innan konflikten. De har läst i tidningarna att facket kallar dem för strejkbrytare när de besöker en annan verkstad – men så har de jobbat i alla år.
Killarna berättar om de vilda historier de läser om i tidningarna. De känner inte igen sin arbetsplats i artiklarna och påståendena som florerar. Det Erik mest hajade till över var när media rapporterade att Teslas fordonstekniker får ingen övertidsersättning. Han berättar att sanningen är precis tvärtom, han får mycket högre ersättning vid övertidsarbete på Tesla än på förra verkstaden. Per fyller på med historien om att Teslas ledning skulle ha plockat bort stolarna i verkstaden så teknikerna inte kunde vila. Ja, när de byggde om lokalerna. Sen kom stolarna tillbaka.
Per, Daniel och Erik menar att om man trivs på jobbet, om man tycker att det här är den bästa arbetsplatsen de någonsin jobbat på, varför skulle de då vilja börja strejka? Tvärtom, att ständigt bli kallad strejkbrytare och svartfot har fått dem att helt tappa förtroende för facket.
På min fråga “hur har konflikten påverkat er” tänkte de efter lite innan de svarade “ingenting”. De jobbar alla på på samma sätt som innan, märker inte särskilt mycket av fackets stridsåtgärder. De berättade skrattande hur media påstod att de var tvungna att ta med sig soporna hem. Det enda de tagit med sig hem var matjord, då matavfall komposteras av Tesla. “Mina tomater växer fint på balkongen.”
De berättar att när en underleverantör med kollektivavtal tas ut i blockad tvingas Tesla att anlita någon annan leverantör utan kollektivavtal. Det fixas utan att fordonsteknikerna märker av det – för dem är det “Business as usual”. De tycker mest synd om dem som blev av med kontraktet bara på grund av någon sympatiåtgärd.
Lönen, då? Enligt det man hör i media får de rena svältlöner och ingen löneutveckling. Redan på konfliktens första dag berättade de att de får betydligt högre lön hos Tesla än hos andra bilverkstäder. Men hur går det med löneutvecklingen? Under alla de fem år jag jobbat här har jag haft bättre löneutveckling än mina bekanta på andra bilverkstäder, berättar Daniel. De andra höll med. Jag var tvungen att dubbelkolla hos Teslas HR-avdelning, som bekräftade att den totala procenten löneökningar varit högre än avtalat varje år, sedan lång tid tillbaka. Betydligt högre än branschsnittet.
“Har ni någon kontakt med dem av era kollegor som gått ut i strejk?” frågade jag. De träffas ibland, tar en öl eller så. Men undviker att prata om konflikten. Under två år har de själva varit på olika utbildningar, Tesla har släppt nya bilmodeller. Det kommer bli oerhört tufft för dem som varit borta i flera år att komma tillbaka till ett teknikerjobb tror Daniel.
Killarna berättar att vissa av deras strejkande kollegor har börjat jobba på annat håll. De har inte sagt upp sig från Tesla, för då skulle de inte längre räknas som strejkande, men börjat jobba på andra verkstäder. Och plockar 125% strejkersättning samtidigt. Det borde strida emot fackförbundens policy men de verkar se mellan fingrarna, gissar de.
“Hur tror ni det kommer att gå?” frågade jag slutligen, och fick mest ett axelryck till svar. De tycker inte att konflikten angår dem. “Vi jobbar på som vanligt, de står utanför som vanligt.”
Det var just det bestående intrycket jag fick av vårt samtal, att de som hela konflikten handlar om, Teslas fordonstekniker, varken bryr sig om eller märker av konflikten. Den bedrivs över deras huvuden, mellan fackförbundet IF Metall och företaget Tesla. Ingen har frågat dem om de vill strejka, ingen har försökt övertyga dem att gå ut i strejk. Inga av fackförbundens blockader påverkar deras vardag. Jobbet pågår ostört vidare i lokalerna medan inskeppade strejkvakter fikar utanför.
När jag frågade varför de inte talar ut i media, varför de inte berättar att de tycker “tack det är bra” som står på deras västar fick jag samma svar: “Vad ska vi berätta om? Att vi jobbar på som vanligt? Konflikten berör inte oss. Och dessutom: ingen frågar oss.”
Fordonsteknikerna, de som konflikten handlar om tycker att den inte angår dem, de jobbar på som vanligt. De säger sig ha alla pensioner, en bra löneutveckling och aktier i ett av världens högst värderade innovationsbolag. Erik berättar också att strejken har bidragit till att teknikerna kommit ännu närmare varandra, och att de tillsammans utvecklat nya arbetssätt som ökat effektiviteten. Fackförbunden lägger ena spektakulära blockaden efter andra, som låter bra i media men inte påverkar teknikernas dagliga arbete. “Det är ”business as usual” både för oss och kunderna”, avslutar Daniel. Stiltjet och dödläget kan dra ut i många år till. På västfronten intet nytt.
Läs mer om konflikten:
