Så fungerar företaget Tesla

Betraktar man folks, medias, fackets reaktioner på hur Tesla hittills betett sig under konflikten inser man hur de inte riktigt förstått hur företaget Tesla egentligen fungerar. Vilka drivkrafter, vilket företagskultur de har.

Jag är nog en av få utomstående i Sverige som dagligen interagerat med företaget de senaste tio åren. Jag ska försöka delge mina upplevelser och observationer här.

Det jag kommer berätta nedan betyder inte att jag håller med om att det är bra eller att det är så företag borde fungera. Bara att det är så Tesla faktiskt fungerar. I alla fall enligt mina personliga erfarenheter. Se det som en psykologisk analys eller historielektion.

知知彼 – “känn din fiende” skrev den kinesiska generalen Sun Zi i sin berömda bok Krigets Konst för ungefär 2 500 år sedan. Varsågod IF Metall, här bjuder jag på min kännedom om företaget Tesla.

Hela Teslas företagskultur går ut på en enda sak: flow. Psykologiprofessorn Mihály Csíkszentmihályi definierade 1975 “flow” som ett medvetandetillstånd där en individ blir helt uppslukad av en aktivitet. Man har en uppgift, ett problem att lösa och man jobbar på supereffektivt, nästan i trans med en djup känsla av kontroll. Allt flyter på, allt går bra, man känner sig euforisk medan man utför uppgiften, löser problemet snabbare än man någonsin trodde att det skulle gå.

Både Elon Musk och alla hans företag är “flow-knarkare”. Ingenjörerna som utvecklar revolutionerande nya elbilar och raketer, arbetarna som bygger dem, och reparatörerna som lagar dem, alla ska helst jobba under ständigt “flow”.

Teslas företagskultur går ut på att du ska känna att allt går bra i ditt arbete och du kan bokstavligen “ge 110%”. Minst. Problemen börjar dock när någon försöker tackla 110% eller oftast ännu mer arbetsuppgifter utan att ha uppnått “flow” tillståndet. Enligt Csíkszentmihályi är det då man får ångest och i slutändan utbrändhet.

Elon Musk brukar ofta säga att man ska ha roligt på jobbet. Men det är inte fikaraster och yogaklasser han tänker på då utan euforin man känner när jobbet flyter på, när man är “in the flow”.

Tesla är samtidigt både en otroligt platt och en otroligt toppstyrd organisation. Hittar en anställt ett problem behöver hon inte eskalera det till sin chef som eskalerar det vidare till nästa nivå och till slut till rätt avdelning som kan lösa det utan man förväntas kontakta direkt alla berörda utan mellanhänder.

MEN. Sista ordet vid större beslut är ändå en enda persons: Elon Musk. Och all information och styrning kommer direkt från centralt håll, från Elon Musks tweets och mejl.

Jag har tappat räkningen på antal gånger jag läst en tweet från Elon Musk där han nämner en nyhet kring bilarna, försökt kontakta folk inom Tesla för mer information och fått svaret “ingen aning, vi har också precis läst tweeten, vi vet heller inget mer”.

När Tesla år 2013 etablerade sig i Sverige hade de från början en anställd som rent tekniskt var anställd av deras nederländska dotterbolag och körde runt i en danskskyltad bil. Enda anledningen till att Tesla efter några månader startade TM Sweden AB var rent skattejuridiskt. Annars skulle de kört på med anställda som är anställda direkt av amerikanska Tesla Inc.

Ett tydligt tecken på toppstyrningen var att i början hade ingen i Tesla Sverige attesträtt! Alla utgifter fick godkännas från centralt håll. IF Metall säger att de började föra samtal om kollektivanslutning med Tesla redan för sex år sedan. De bör veta att på den tiden hade inte personalen ens möjlighet att på egen hand köpa en penna att underteckna dokumenten med. (Det har ändrat sig sedan dess.)

Tesla är vertikalt integrerat. De tillverkar löjligt många delar till bilarna själva. Ofta grejer som de först köpte in från externa leverantörer. Ta stolar som exempel. Ingen annan biltillverkare tillverkar sina egna bilsäten. De kommer från underleverantörer. Blir det problem med något är Teslas standardlösning att ta det inhouse och börja tillverka delen själv. Som det var med stolarna. Tesla tyckte de säten underleverantören levererade inte dög, så de byggde istället egna. Nu tillverkas stolarna i samma byggnad som resten av bilen.

Likadant med visningslokalerna och verkstäderna: de är Teslas egna. Ska du köpa en bil från någon annan tillverkare är det inte företagets anställda du träffar hos bilhandlaren, utan någon svensk återförsäljare. Men hos Tesla är det Tesla som äger lokalerna, det är Teslas egna anställda som står där. Och det är Teslas egna anställda som servar och lagar bilarna i Teslas egna verkstäder.

Teslas anställda har en otrolig sammanhållning. Det är ofta jag har sett “all hands on deck”. Är det ett stort problem, eller ett stort event hjälper alla anställda till. Oavsett rang. Jag har ofta träffat personal från Danmark, Norge, Nederländerna och andra länder som kommit och hjälper till när svenska Tesla arrangerar till exempel något stort event. Och vice versa kan svensk personal åka ner till kontinenten när de behöver hjälp. Att träffa personal från andra länder i Teslas lokaler är ingen ny företeelse. Så har det varit i alla år.

Det är en central del i Teslas företagskultur, att hjälpa till var helst det plötsligt behövs fler personer. Att “vara en enda stor familj” är en sliten klyscha på många företag – men verklighet hos Tesla. Den platta organisationen gör även att ingenjörer, tjänstemän och chefer bokstavligen sitter på arbetsgolvet i fabrikerna. Och är beredda att hugga i och hjälpa till om det behövs.

Tesla betraktar traditionell media med stor skepsis. Att svenska Tesla inte uttalar sig i media om konflikten beror inte på att de skulle vilja “lägga locket på” utan har historiska orsaker. När deras första elbil Tesla Roadster introducerades år 2008 var alla biljournalister direkt fientligt inställda mot den. Det skrevs många påhittade artiklar om bilen och allt kulminerade när TV-programmet Top Gear låtsades få batteristopp trots att Tesla i sina loggar tydligt kunde se att bilen fortfarande hade 20% laddning kvar. Tyvärr har sådana artiklar om elbilar i allmänhet och Tesla i synnerhet fortsatt hagla i media. I Sverige har vi sett en förbättring på senare år, men fortfarande är det så att händer det något negativt med en Tesla någonstans i världen blir det en världsnyhet.

Tesla har istället alltid föredragit att samarbeta med influencers. Som (viktigt att betona) inte får någon ersättning från företaget, är kanske lite väl entusiastiska ibland (mea culpa) men har öppna ögon och djupa kunskaper om elbilar.

Tesla kör inte med annonser i TV och tidningar. De har inga bjudresor för journalister till provkörningar i fjärran länder som annars är kutym inom bilbranschen. Tesla har ingen marknadsavdelning – all public relations går via Elon Musks konto på X (före detta Twitter).

Det är därför även Tesla Sverige ogärna pratar med media. De har inte lagt locket på – locket var aldrig ens lyft innan.

“Vi mot dem”. Det är inte bara media Tesla betraktar med skepsis utan hela världen, känns det ibland som. Fast försöker man utveckla ny teknik i rekordfart känns kanske hela resten av världen som en ständig källa av fördröjningar, problem och besvikelser. Alla år då företaget kämpat mot allt och alla har fått Tesla att betrakta omvärlden som en strid ström av hinder i vägen för företagets motto: “att accelerera världens övergång till fossilfria transporter”. En väldigt motvillig värld, känns det ibland som.

Tesla får inte sälja sina bilar i sitt eget hemland. Trots att Tesla är ett amerikanskt företag får de inte sälja sina bilar i 13 av USA-s delstater. De delstaterna har lagar som förbjuder biltillverkare att sälja bilar direkt till slutkund utan någon återförsäljare som mellanhand. I Texas till exempel, delstaten där Teslas största bilfabrik ligger får Tesla inte sälja fabrikens produkter. Tesla har lokaler där kunden kan titta på bilarna, men hon måste sedan åka hem och beställa online. Sedan skeppas bilen på pappret ut ur delstaten innan den privatimporteras av kunden. Bilen levereras utan skyltar, kunden får själv hämta dem från myndigheterna. I 15 år har Tesla envist vägrat sälja sina bilar via återförsäljare, som de menar skulle ge en sämre service till kunderna. De är vana vid långa konflikter.

Teslas företagskultur är inriktad på ständig problemlösning. Under de tjugo år företaget har funnits har de ständigt haft problem de snabbt behövde hitta lösningar på. Var bygga våra bilar? Vi måste snabbt bygga en bilfabrik. Produktionen går långsamt – hitta sätt att snabba upp den. Vi hinner inte skeppa bilar i takt med efterfrågan till Europa – bygg en fabrik där. Bygget av bilfabriken utanför Berlin var också en ständig ström av problem som skulle övervinnas. Att betrakta omvärlden som en enda stor problemkälla sitter, skulle jag hävda i Teslas DNA.

Så när Tesla plötsligt får brist på personal på säg till exempel verkstaden i Umeå ligger det i deras företagskultur att skicka dit folk från andra håll så verksamheten kan fortgå. Spelar ingen roll om bristen beror på utbrott av vinterkräksjukan – eller strejk.

Jag försvarar inte strejkbryteri här utan försöker endast belysa hur Teslas företagskultur ser på konflikten: som ännu ett problem att övervinna. Alla nya blockader fackförbunden hittar på blir i Teslas ögon bara ännu ett problem från omvärlden de ska hitta en lösning på.

Tesla och SpaceX är vana vid att töja på reglerna. Eller snarare, båda företagen följer alla lagar till punkt och pricka – men tycker ofta att “är det inte förbjudet enligt lag så kör vi”. Den mentaliteten var avgörande när de byggde revolutionerande bilar och raketer. Det är därför Tesla var först med autopiloten: medan andra bilföretag undrade vilka lagkrav de behöver uppfylla tyckte Tesla “vi kör”. Eller när de skulle avskaffa blinkersspaken, ha yoke istället för ratt – och skjuta upp raketer som mest exploderade i början men är de säkraste i branschen nu.

Uttrycket “så har vi alltid gjort” är ett rött skynke för Tesla. De utmanar ju hela den traditionella bilindustrin och deras hundra år gamla bensinmotorer. De gör oftast tvärtom, sånt som ingen annan gjort förut.

Den inställningen har tjänat Tesla väl – men blir katastrofalt fel när de nu möter den svenska modellen. Där det inte finns några skriftliga lagar som kräver att företag ska ha kollektivavtal, endast oskrivna regler. Där strejkbryteri inte är förbjudet enligt lag men ses inte med blida ögon.

Det handlar inte om att det på något sätt skulle vara “synd” om Tesla här, endast ett konstaterande av en kulturkrock.

Den svenska personalen förstår nog problematiken, de bor ju här i Sverige. Men hur ska de förklara det för huvudkontoret i USA? Utan lagar och bestämmelser att peka på? Att “så har vi alltid gjort”?

Elon Musk gillar inte fackförbund. Han tycker de delar upp folk i vad han kallar “herrskap och tjänstefolk” och att de aktivt försöker bibehålla ett klassamhälle med chefer, tjänstemän och arbetare. Enligt honom försöker Tesla istället att minska på klyftorna. Han har själv många gånger jobbat på produktionslinan när de haft problem, sovit över på jobbet i kristider, och förväntar även alla anställda oavsett rang att hugga i och hjälpa till om det behövs. Besöker man Teslas fabriker märker man till exempel att chefer och ingenjörer sitter bokstavligen på arbetsgolvet, bland maskinerna. Ett helt annat företagskultur än de flesta amerikanska bolag där de som utvecklat produkten aldrig träffar dem som ska tillverka den och där chefer anser sig vara alldeles för fina för att blanda sig med arbetare.

Åter igen handlar det inte om ifall Elon Musk har rätt eller fel, jag bara förklarar hur han tänker.

Så hur kan Elon Musk övertalas, då? Det finns faktiskt ett sätt som han själv har föreslagit. I en tweet förstås, det är främst så han kommunicerar med omvärlden.

När det amerikanska fackförbundet UAW hotade med strejk i företagets bilfabrik i Fremont, Kalifornien i fjol twittrade direktdemokratiförespråkaren Elon Musk att de borde rösta om frågan. Han har sedan dess upprepat flera gånger att Tesla har inget emot fackförbund och kollektivavtal ifall majoriteten av deras anställda röstar för det.

 

Bookmark the permalink.



  • Vad tycker du? Kommentera dagens artikel på vårt forum!