Varför drar konflikten ut på sig?

I dag har det gått exakt sju månader sedan IF Metall påbörjade sin konflikt mot Teslas svenska dotterbolag TM Sweden AB.

I egenskap av ordförande för bilklubben Tesla Club Sweden är jag nog en av få utomstående i Sverige som de senaste tio åren så gott som dagligen interagerat med företaget Tesla och dess anställda. När folk frågar varför konflikten håller på att bli rekordlång, vad det kan bero på tänker jag osökt på skillnaden mellan mediabilden av konflikten – och det jag hör från Teslas egna anställda. För svaren från dem är helt annorlunda än det man hör från media.

Enligt media handlar konflikten om IF Metalls kamp mot en elak miljardär, att facket kämpar för att de stackars anställda på Teslas bilverkstäder ska få en dräglig tillvaro. Men de anställda, fordonsteknikerna själva säger “tack, det är bra”, vi behöver ingen hjälp, vi klarar oss.

Enligt IF Metalls egna siffror är det endast en tredjedel av teknikerna som strejkar – enligt företaget Tesla långt färre än så.

Men varför vill teknikerna inte strejka? För att förstå sammanhangen kan vi börja med två utsagor:

• Enligt IF Metall har Teslas fordonstekniker lägre lön än branschgenomsnittet.
• De som jobbar på Teslas verkstäder säger sig ha högre lön än på andra ställen.

Hur går detta ihop? Vem ljuger?

Tesla erbjuder högre ingångslön för unga fordonstekniker än andra bilverkstäder. Däremot är löneutvecklingen som kommer med ålder mycket lägre. Löneutvecklingen för dem som jobbar på Tesla beror nästan enbart på prestanda. Jobbar man hårt får man bra påslag. Sämre presterande kan bli helt utan löneförhöjning.

Tesla har extremt låg medelålder på sina fordonstekniker. Verkstäderna vimlar av unga 20-, 30-åriga killar och tjejer. Knappt någon över 45 år.

Det är den sneda åldersfördelningen som gör att båda utsagorna faktiskt är sanna: Teslas unga fordonstekniker tjänar bättre än ungdomar i andra bilverkstäder – men lägre än genomsnittet i branschen, som räknar in alla åldrar.

Tesla hymlar inte med vad de vill ha för personal. I deras medarbetarhandbok “The Anti-Handbook Handbook” som delas ut första dagen till alla nyanställda står det:

Vi föredrar att ha otroligt höga krav och att anställa exceptionella personer som tycker om att pressa sig själva till att prestera på högsta nivå varje dag.

Är det här du? I så fall är vi glada över att du är här och vi ser fram emot att göra fantastiska saker tillsammans. Om det här inte är du, så kommer du att bli mer framgångsrik någon annanstans. Vi menar inte att låta hårda; det är bara sanningen.

I Teslas verkstäder jobbar energiska unga killar och tjejer. För många av dem är det ett bra betalt drömjobb. “Äntligen en arbetsplats där det inte ses som ett handikapp att vara ung” har en av dem sagt till mig.

De vet att marknaden fullständigt skriker efter fordonstekniker med elbilserfarenhet. De har hundratals platsannonser att välja mellan ifall de vill byta arbetsgivare. De känner inte igen sig i beskrivningen att de skulle vara förtryckta “stackare” som behöver “räddas” på något sätt.

Fast det höga arbetstempot och låga medelåldern har förstås också en mörk baksida. Är man ung och stark orkar man ge 110 procent. Men vad händer den dagen man inte gör det längre? De flesta föredetta anställda som slutat på Tesla berättar att det var roligt, lärorikt men slitsamt att jobba där. På dagens arbetsmarknad är det lätt för dem att byta arbetsplats – men vad händer den dagen suget efter dem med elbilserfarenhet har mättats? Flera av våra klubbmedlemmar berättar också om fall där ungdomlig entusiasm inte riktigt kunde ersätta ålderns erfarenhet när trasiga bilar skulle lagas.

Tesla som arbetsgivare har aktivt anställt endast dem som är beredda att jobba hårt. Det passar vissa men långt ifrån alla. De som inte trivs lämnar snart, byter arbetsgivare precis som medarbetarhandboken antyder. Kvar är de som faktiskt trivs.

Så här kommer elefanten i rummet: Teslas fordonstekniker vill inte strejka. Ett ganska simpelt men för många oerhört kontroversiellt uttalande.

Personalen jag pratat med på Tesla berättar att IF Metall var hos dem några gånger i fjol, innan konflikten och informerat. De har fått möta fackrepresentanter i företagets konferensrum. De erbjöds gratis medlemskap i IF Metall. När fackförbundet sedan varslade om strejk blev många av dem förvånade. Ingen hade frågat dem om de ville strejka?

För IF Metall blev det säkert något av en chock när så få tekniker uppmärksammade deras kallelse till strejk. “Det är så klart en besvikelse” sa IF Metalls ordförande Marie Nilsson till Dagens Nyheter, “det är klart att vi aldrig hade gått ut i strejk om vi inte trodde att vi skulle få med oss en majoritet av medlemmarna”.

Ett program som uppmärksammade faktumet att Teslas tekniker inte strejkade var humorprogrammet Svenska Nyheter. De skämtade om att Teslas tekniker verkar ha tagit på sig en “Tack, det är bra” väst som svar till IF Metalls “konflikt”-västar. Teknikerna tyckte det var så roligt så de gjorde slag i saken och tryckte upp västarna på riktigt. Det är inte elaka företaget Tesla som tvingat på dem västarna, det är de själva som stolt bär dem.

Teslas fordonstekniker har erbjudits gratis medlemskap i IF Metall. Facket lockar med 30% mer än deras lön i ersättning om de strejkar. Ändå väljer de att jobba istället.

Anledningen till att teknikerna inte hörsammat fackets uppmaning till strejk verkar inte vara rädsla för sin arbetsgivare utan, skulle jag hävda, en slags elitism.

Teknikerna anser sig inte vara svaga som behöver räddas. De är inte rädda för sin arbetsgivare – tvärtom: de anser sig tillhöra toppskiktet av fordonstekniker som är hett eftertraktade på arbetsmarknaden. De säger sig inte se några personliga fördelar med varken facket eller kollektivavtal.

IF Metall verkar ha misslyckats med att övertyga just de fordonstekniker de värnar om. Att sedan, efter att konflikten startat, utmåla dem som hemska strejkbrytare, och försökt få dem att skämmas varje dag de ska till och från jobbet har inte direkt stärkt teknikernas övertygelse om IF Metalls förträfflighet. Flera har velat lämna facket, många kickades ut av IF Metall själva.

Dem IF Metall borde övertala är därför kanske inte TM Sweden AB, amerikanska Tesla Inc eller någon elak miljardär – utan just de tekniker de säger sig kämpa för. Det är fordonsteknikerna de måste “sälja in” kollektivavtal till, det är genom att övertyga dem som de kan få igenom sina krav. Som det är just nu så vad förväntas TM Sweden AB egentligen göra? Köra över sina egna anställdas vilja?

Det som har hänt är något av en kulturkrock och en generationsklyfta.

IF Metall trodde nog att bara de utlyser en strejk skulle alla, eller åtminstone sina egna medlemmar bland Teslas fordonstekniker hörsamma uppmaningen. För så har det alltid varit. De är vana vid att ha arbetarna på sin sida i sin kamp mot kapitalet. Men de borde nog utreda varför gräsrötterna i företaget, dem de egentligen kämpar för, inte ställde sig på deras sida? Och ta lärdom och anpassa sin strategi efter det.

De kan ha fått hjälp från oväntat håll. Teknikernas självförtroende verkar ha svajat till när Tesla härom veckan genomförde stora nedskärningar, sa upp över tio procent av sin personal. (Dock inga fordonstekniker i Sverige, vad vi vet.) Det rapporteras om två tekniker till som nu har gått ut i strejk.

Å andra sidan hör vi också om tekniker som hittills strejkat men som sedan valt att istället börja jobba hos annan arbetsgivare. Som fick IF Metalls förra avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä att utbrista “det blir jobbigt att hålla igång en strejk om det inte finns någon som strejkar” när tidningen Dagens Arbete intervjuade honom.

Konflikten belyser också en generationsklyfta. Allt färre unga går med i facket. Enligt rapporten Den svenska modellen i fara? från Lunds Universitet har den fackliga organisationsgraden bland fordonsmekaniker på tjugo år minskat från runt 82% till runt 68%. Enligt utredningen är det främst de unga som vänder facken ryggen. År 1993 var 69% av 16-24 åringarna fackligt anslutna – till år 2019 hade andelen minskat till 35%. Även bland 25-29 åringarna hade andelen minskat från 81% till 58%.

Hos Tesla med deras unga arbetsstyrka märks den trenden extra tydligt. Medan det förut var i det närmaste självklart att gå med i facket verkar dagens ungdomar betrakta medlemskap med samma ögon som Netflix- eller mobilabonnemang. Anser man att man har det bra där man jobbar, att man när som helst kan byta till annat om man inte skulle trivas, då undrar de varför de ska betala flera hundra kronor per månad “i onödan”? Inte mina ord. De flesta är så unga så de har inte varit med om någon arbetsmarknadskris. Visst är de rädda för att bli av med jobbet. Men inte för att då väntar desperat arbetslöshet – utan för att då tvingas de ta ett sämre betalt jobb på någon annan bilverkstad.

Det unika i denna konflikt är inte att facket kämpar mot ett internationellt företag ledd av en miljardär. Sånt har hänt många gånger förut. Utan att mindre än en tredjedel av personalen hörsammat uppmaningen till strejk. Att strejkvakterna utanför lokalerna inte består av de strejkande utan fått skeppas in annanstans ifrån. Att på många verkstäder finns det inte en enda strejkande. Istället säger de bara “tack, det är bra”.

Som signaturen HT skrev i en insändare till Nerikes Allehanda:

Varför är det ingen som lyssnar på oss som jobbar hos Tesla? Man läser att 120 bilmekaniker har tagits ut i strejk, faktum är att ingen i Örebro har gått ut i strejk alls.

Är vi rädda? Absolut inte för vår arbetsgivare. Är vi rädda för IF Metall? Ja, vi är rädda för facket.

Det är här roten till problemet ligger.

 

Läs även artikeln Så fungerar företaget Tesla för en unik inblick i Teslas udda företagskultur.